178 gen även kronolandbor). Kungsfodring ålades vart tredje år skattebönder, bondelandbor och kronolandbor (1474 art. 6). I princip borde inte frälselandbor åläggas någon fodring alls till kronan, eftersom de inte tillhörde kronan. Men trots detta ålade rådsregeringen 1474 frälselandbor att utfodra två hästar under två dagar per år. Man har då valt den årliga fodringen till länsinnehavaren för att knyta frälselandborna till ett ämbete som innehades av en frälseman. Stadgan ger sken av att denna fodring är temporär; »til en tijdh swa lenge Gudh fögher at Riket kommer i bacttre Stadga.»"*^ Undantagna från denna fodringsskyldighet var de landbor somhade dagsverksskyldighet att fullgöra på sätesgården (1474 art. 3). Det är första gången i svensk historia som man utesluter landbor vid sätesgårdar från en pålaga. Denna sätesgårdsmotivering kommer att användas flitigt under 1500talets senare hälft och under 1600-talet. Men »riket» komtydligen inte i bättre stadga. Denna fodringsskyldighet för frälsets bönder till kronans förmån blev nämligen en årlig, stående pålaga. Från början sades det uttryckligen i 1474 års stadga att den bara skulle tas ut temporärt, men den blev permanent. Skattebönderna ålades tre typer av fodring: fogdefodring, kungsfodring och årlig fodring till länsinnehavaren, vilket fastställdes 1474. Historikern Olle Fermhar visat hur frälset under mitten av 1500-talet överförde vissa av kronoböndernas fodringsskyldigheter till sina egna landbor."*^ Frälsemannens uppbördsfogde krävde fodring för sina hästar av frälselandborna, precis som kronans landsfogdar krävde av skattebönder och deras landbor. Det finns också tecken på att kungsfodringen fick en motsvarighet i en fodring som frälselandborna var skyldiga jordägaren. En landbogård underhöll 4 av jordägarens hästar och ett landbotorp 2 hästar."*^ Detta kan jämföras med vad kungsfodringen enligt 1474 års stadga innebar för skattebonden: skyldighet att hålla 4 hästar i fyra dagar vart tredje år. Samma antal gällde för bondelandbon, medan kronolandbon skulle hålla 2 hästar. Enligt vad som indirekt framgick i det föregående kapitlet blev landbon ålagd att härbärgera sin jordägare eller andra frälsemän sombesökte hans herre. Han var enligt landbostadgorna, som tagits upp i detta kapitel, skyldig jordägaren en avlägsen körsla. Han var skyldig dagsverken som skulle göras med egen medhavd kost.^' Och hans fodring gällde både kronans hästar och jordägarens. ^ Hadorph 1687, s. 56 art. 2. Se t.ex. Nilsson 1952, passim. Ferm1990, s. 140, 144-145. Variationer förekompå olika godskomplex; se Ferm1990, s. 145. Nilsson 1952, s. 9, anser att frälselandborna även erlade kungsfodringen till kronan vid 1500talets början. Förutomenligt Växjö 1414 på jordägarens kost se s. 162.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=