177 Tabell 8. Humleodling för landbor i Växjö stadga 1414, Skara stadga 1414, Kristoffers landslag och Kalmar stadga 1474 Lagtexter Humleodling Växjö 1414 Skara 1414 KrL Kalmar 1474 Egen odling Del av skörd: brukare Nej Nej Nej Ja 100% Befintlig odling Del av skörd: brukare jordägare Nej Ja Ja Ja 50 % 50% 50% 50% 50% 50% Nyodling Antal stänger Del av skörd: brukare jordägare Humlebot/år Ja Ja Ja Ja 30 30 40 40 >200 50% 50 % 3 mrk 100 % 3 öre 3 öre 3 öre ningsvärt, landbon får själv behålla hela den nya skörden. Huvudsaken i Skara stadga är tydligen att alla odlar humle, även omdet bara är för eget bruk. Det ser ut som omSkarastadgans allmänna påbud omhumleodling överförts till Kristoffers landslags bestämmelser och där utökats. KrL gör humleskyldigheten till alla jordbrukares skyldighet, dvs. både bönder och landbor påbjuds att odla 40 humlestänger — en ökning med 10 stänger i förhållande till stadgorna frän 1414. Enligt 1474 års Kalmarstadga skall landbon utvidga sin humleodling tills den omfattar 200 stänger. Den landbo som odlar mer humle än dessa 200 stänger fär behälla hela skörden själv. Fodring enligt Kalmar stadga 1474 Fodring innebär utfodring och skötsel av för krigsändamål dugliga hästar. Beridet krigsfolk var en förutsättning för politisk makt och hade sä varit de föregående 200 åren. Huvudsyftet med 1474 års stadga bör ha varit att fä igenom påbuden om fodring. För detta talar att dessa påbud står först i stadgan. Liknande påbud påträffas inte i tidigare lagstiftning. Av de tre uppräknade fodringstyperna i föregående kapitel (se s. 152) är det för landbornas del endast aktuellt med alla bönders ärliga fodring till länsinnehavaren. Fogdefodring ålades enbart skattebönder och bondelandbor (möjli12
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=