103 arbetad, mer än någon annan av landslagens balkar».'^ Tyvärr får läsaren aldrig någon samlad framställning omvad det är somskiljer Kristoffers landslags och Magnus Erikssons landslags rättegångsbalkar åt. I KrL har det inte bara gjorts ändringar och mindre tillägg i förhållande till den gamla landslagens text, utan text har även uteslutits (MEL RB XXV, XXVII, XXXVII, § 1). Hela kapitel har lagts till vilka saknar motsvarigheter i MEL (KrL RB 10, 19, 21, 31, 32 och 43). Dessutomhar KrL ändrat ordningen mellan de kapitel som innehållsligt överensstämmer med den äldre landslagens rättegångskapitel. Genom att Holmbäck & Wesséns utgåva presenterar Magnus Erikssons landslag, medan Kristoffers landslag endast redovisas i formav kommentar till denna, har den yngre lagens rättegångsbalk blivit synnerligen svåröverskådligt presenterad. Den betydelsefulla förändringen mellan landslagarna består inte bara i tillägg av helt nya kapitel i Kristoffers landslag, utan av kapitel somdelvis fått ny lagstiftning. Helt nya kapitel innebär att kapitlets innehåll inte finner sin motsvårighet i någon tidigare lagstiftning. Delvis ny lagstiftning i kapitel innebär för mig att vissa delar av kapiteltexten återgår på äldre lagstiftning medan andra delar förefaller nyskrivna och utan motsvarighet i äldre lagar. Avgränsningen nytt—gammalt är svår att göra; uppräkningen ovan av nya kapitel kanske kunde göras längre. Svårigheten för en granskare av lagtexter består i att lagstiftarna använder sig av redan befintlig lagstiftning i så stor utsträckning som möjligt vid lagstiftandet av delvis nya kapitel. De använder sig av formuleringar hämtade från äldre texter; första meningen ur ett äldre kapitel inleder en helt nyskriven text. Exempelvis utgör den inledande satsen i MEL RB XXXII: »Uil man mote nxmnd vxfiia for a:n hon suorit hauer», första halvan av den inledande meningen i KrL R 37, som därefter har en text som inte alls stämmer överens med MEL. Dock handlar båda kapitlen omvad mot nämnd, och därför har jag inte betraktat ett kapitel som t.ex. KrL RB 37 som ny lagstiftning eller lagstiftning utan motsvarighet i MEL. Jag har hänfört denna typ av kapitel till beteckningen ändringar och tillägg till MEL. Dessa ändringar och tillägg är ofta lika viktiga som de nyskrivna kapitlen. Ett alldeles snarlikt exempel är MEL RB IX som börjar med »Nu ka:re man til annars, skal han». KrL RB 12 börjar med »Nu wil man til annan k^era, tha seal then». Därefter skiljer sig kapitlen åt, men de har gemensamt att båda handlar omhur man stämmer till ting. I Magnus Erikssons landslags rättegångsbalk (MEL RB VIII) föreskrivs visserligen att landsting skall hållas fyra gånger omåret i varje lagsaga. Men hur detta ting skulle sammanträda och vilka som skulle företräda kungens domsmakt eller vilka som skulle utgöra nämnden, beskrivs inte i detta kapitel eller någon annanstans i MEL.'^ Vi får bara veta när dessa ting skall hållas, nämligen '' Holmbäck öc Wessen 1962, s. 173. Holmbäck & essen 1962, s. 176 not 20.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=