25 Mot användandet av tortyr talar emellertid även det faktum, att man genom att bruka tortyr våldför sig på själva naturrätten, ty denna förklarar eftertryckligt, att varje enskild individ har rätt att och kan bruka rättfärdiga och för sitt försvar tjänliga medel och på så sätt försvara sitt liv. Enligt naturrätten äger människan försvara sig, men denna rätt åsidosätts genomanvändandet av tortyr. Genomtortyr drivs den misstänkte till att förråda sig själv. I den heliga skrift nämns icke tortyren någonstans, vilket tyder på att den av Gud icke uppfattas som rättfärdig, i annat fall hade Gud icke stillatigande gått den förbi. Gud hänvisar i stället domaren i osäkra fall till vittnen och bevis. Härav synes framgå, att han genomsitt stillatigande förbjuder tortyr. Tortyren bör emellertid, enligt Thomasius, icke avskaffas vid domstolarna endast därför att den icke omnämns i den heliga skrift utan framför allt em.edan den strider mot den kristna billigheten, aequitas Christiana.^^ Thomasius menar vidare, att tortyren bör avskaffas vid de kristna domstolarna därför att den har hedniskt ursprung samt därför att romarna, ehuru de var hedningar, till en början tillät tortyr endast i fråga omslavar och icke i fråga omfria medborgare eller romerska medborgare. Slavarna hade hos romarna en så usel och beklagansvärd ställning, att det enligt romersk rätt icke vederfors demnågon orätt, när de blev utsatta för tortyr. De likställdes med de fyrfota djuren och kunde dödas utan att man utdömde något straff. Då denna människosyn borde vara främmande för kristna människor, så borde också tortyren för länge sedan ha avskaffats.'’^ Thomasius vederlägger i fortsättningen de argument somförsvararna av tortyren brukar framföra. Så tillbakavisar han bl.a. argumentet om bundenheten till den romerska rätten.“ Likaså avvisar han det argumentet, att tortyren skulle vara något nödvändigt. Tortyr är tvärtom ett bedrägligt medel för utforskandet av sanningen.^' Som framgått av ovanstående referat av Thomasius’ stridsskrift omtortyrens avskaffande vid de kristna domstolarna, var det ett kraftfullt angrepp i naturrättens och upplysningstidens anda, som Thomasius riktade mot de konservativa domarna, som i den legala bevisteorins anda icke drog sig för att i svårare brottmål pressa fram ett erkännande medelst tortyr för att på så sätt få ett fullt bevis. Det skulle emellertid komma att visa sig, att Thomasius icke hade kämpat förgäves. Upplysningstidens idéer grep omkring sig, och skaran av dem, som i den nya tidens anda ville inskränka eller helt avskaffa tortyren, blev allt större. Intressant är emellertid att konstatera, att de vanliga handboks- och läroboksförfattarna ännu icke tog ställning till huruvida tortyren borde avskaffas eller ej. Som exempel härpå kan nämnas den lärobok i straffprocessrätt. riiomasius, Disp., cap. II, § 5, .s. 28 tt. Thoma.siu.s, Disp., cap. II, § f>, .s, 30 ff. Thomasius, Disp., cap. II, § 7, s. 32 ff. Thomasius, Disp., cap. II, § 8, s. .34 tt. ’’’ rhomasius, Disp., cap. II, § 9, s. 35 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=