RB 50

26 somJacob Friederich Ludovici (1671-1723) gav ut och som blev mycket uppskattad. Den utkom i ett flertal upplagor. I denna lärobok, Einleitung zum Peinlichen Process, konstaterar Ludovici bl.a., att domaren dirigerar hela processen i en inkvisitionsprocess.^' Beträffande användningen av tortyr för att pressa fram ett erkännande anmärker Ludovici visserligen, att alla rättslärda icke är eniga omhuruvida tortyr bör få förekomma i kristna stater.Han nämner i detta sammanhang, att Matthaeus kritiserat tortyren liksom även Jacob Schaller i Strassburg. Vidare nämner han Christian Thomasius’ ovannämnda disputatio, som lades fram 1705 av Martinus Bernhardi, men somvar författad av Thomasius, samt den likaså ovannämnda skriften av Justus Oldekop Observationes criminales, i vilka arbeten de nämnda författarna fördömde användandet av tortyr.Ludovici anser emellertid, att det icke tillkommer honom att pröva, huruvida dessa anförda rättsvetenskapsmäns åsikter är riktiga eller ej. Han nöjer sig med att konstatera, att tortyren används allmänt vid de tyska domstolarna och att han själv icke kan åstadkomma någon ändring, och därför tar han som sin uppgift att instruera domarna, hur de skall förfara enligt lagen.Dock slår Ludovici fast, att alla rättslärda är överens om att tortyr är »ezw remedium suhsidiarium und extraordinarium», som man får använda endast i yttersta nödfall.Finns det t.ex. två vittnen, får man icke tillgripa tortyr.Ludovici framhåller vidare, att tortyr får användas endast, då det kan bli tal omlivsstraff.^* Kritiken av användandet av tortyr i straffprocesserna blev emellertid allt starkare, och redan 13/12 1714 utfärdades ett edikt i Preussen, att alla domar, där erkännandet frampressats genom tortyr, liksom alla dödsdomar i häxprocesser, skulle underställas kungen. 1717 manades till större försiktighet med användandet av tortyr i Criminalordnung vor die Chur- und Neumarck. Liknande bestämmelser Infördes 1721 i den förbättrade Landrecht och slutligen förbjöd Friedrich II av Preussen all tortyr genom en kabinettsorder omedelbart efter sitt trontillträde den 3 juni 1740, för så vitt det icke gällde majestätsbrott, landsförräderi och massmord. 1754 förbjöds tortyr även i dessa sistnämnda undantagsfall.^^ I det övriga Tyskland och Österrike dröjde det på sina håll ännu längre, innan man införde något förbud mot användandet av tortyr, men 1767 och 1831 infördes det i Baden, 1770 i Mecklenburg och Sachsen, 1776 i Österrike, 1779 i Pfaltz, 1806 i Bayern och Wurtemberg, 1822 i Hannover och 1828 i Gotha. “ Cap. VI, § III, s. 62. Cap. IX, § I, s. 91. Cap. IX, §1, s. 91 f. Cap. IX, § II, s. 92. Cap. IX, § III, s. 92. Cap. IX, § III, s. 93. Cap. IX, § IV, s. 93. Thomasius, Uber die Foltcr, s. 7 f. - Schmidt, Einfiirung, s. 269 ff. — Omavskaffandet av tortyren i Tyskland och Österrike, se även H. Henkel, Strafverfahrensrecht, 1968, s. 49.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=