155 fri- och rättigheter och är rädda för att de offentliga åklagarna skall missbruka sin makt. I en monarki fungerar däremot samhället som en välorganiserad hierarki med över- och underordnade tjänstemän, som alla verkar inomde för dem uppställda verksamhetsgränserna. I denna organisation är även rättsväsendet inlemmat, och här sker enligt lagligen fastställda instruktioner en långsam prövning av varje rättsfall. Mittermaier framhöll i detta sammanhang bl.a., att de personer, som förklarar, att den inkvisitoriska processformen i sig är en fara för den individuella friheten och oskulden, saknade all grund för sina påståenden, även om det under stundomkunde förekomma avarter och missbruk i samband med utövandet av den inkvisitoriska processformen.Mittermaier ansåg, att den inkvisitoriska processformen innebar det säkraste sättet att få sanningen i dagen.'"’** Inom denna processform grundar man sin dom på de bevismedel, som man av erfarenhet funnit vara de säkraste. Detta i sin tur innebär, att man tillämpar den legala bevisteorins principer. Mittermaier framhöll dock, att även den ackusatoriska processformen och jury-institutionen hade positiva sidor, och hans resonemang ledde därför fram till att han ansåg sig kunna rekommendera användandet av en blandning av de båda processformerna vid handläggningen av brottmål.'"'^ I såväl Das deutsche Strafverfahren . . . som i Die Lehre vom Beweise im deutschen Strafprozesse . . . kritiserade Mittermaier däremot användandet av institutet ahsolutio ab instantia}^'^ Han framhöll bl.a., att detta handläggningssätt, som tidigare saknade stöd i den allmänna lagen, icke syntes vara konsekvent, ty omåklagaren saknade bevis, så borde den tilltalade förklaras oskyldig och släppas fri såsom skedde i den engelska och den franska rätten, även om man kunde anta, att flertalet av dessa personer, som råkade ut för ahsolutio ab instantia, skulle ha dömts skyldiga, om målen handlagts inför en jury, som dömt även efter indicier. Det var felaktigt, sade Mittermaier, att på detta sätt genom att tillämpa ahsolutio ab instantia i samhällsskyddets intresse tillfoga den misstänkte och tilltalade lidande i formav processkostnader, borgen, polisövervakning och t.o.m. skyddsarrest, mistande av medborgerligt förtroende och ämbetsuppdrag. Hela detta felaktiga handlingssätt var en följd av en alltför snäv bevisteori. Samtidigt konstaterade han emellertid, att det var kodifierat i flera staters lagar och att det tillämpats i praxis under tre århundraden. I diskussionen omvilket processförfarande, som kunde anses vara det bästa, det inkvisitoriska eller det ackusatoriska, om lämpligheten av att införa fri bevisvärdering och eventuellt jury samt om behandlingen av dem, som, trots att de hade mer än halvt bevis emot sig, icke kunde förmås att bekänna sin skuld, yttrade sig förutomvon Feuerbach och Mittermaier ett stort antal rättsS. 31. S. 36. S. .30. Das deutsche Strafverfahren, II, § 186; Die Lehre vomBeweise, §§ 64-65. 160
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=