156 vetenskapsmän.’^' Meningarna var delade i samtliga dessa frågor. Där fanns de som i likhet med Friedrich Gottfried Leue rekommenderade införandet av offentligt, muntligt ackusatoriskt processförfarande samt införandet av jury i likhet med vad man gjort i Frankrike,'^’ och där fanns de som i likhet med von Feuerbach, Mittermaier och den framstående kriminalistprofessorn Gustav Geib (1808—1864) ansåg, att en blandform av inkvisitoriskt och ackusatoriskt processförfarande skulle vara det mest ideala. En betydelsefull roll vid avskaffandet av den legala bevisprövningen och införandet av den fria bevisprövningen i Preussen spelade den framstående rättsvetenskapsmannen Carl von Savigny (1779-1861).'^‘* I egenskap av justitieminister författade han 1846 i anslutning till den pågående revisionen av 1805 års kriminalordning ett betänkande angående straffprocessen, som fick till föl)d, att man 1846 mförde fri bevisprövning i den preussiska lagen. Efter 1848 reformerades straffprocesslagstiftningen i ett flertal tyska stater i linje med den franska straffprocesslagstiftningen.'^^ Denna partikulärlagstiftning utgjorde emellertid ett hot mot den tyska riksenheten, och 1868 uppmanade riksdagen och der Bundesrath regeringen att lägga fram ett förslag till en gemensam straffprocess för alla de tyska staterna.Regeringen åtog sig uppgiften och gav i uppdrag åt den ovan nämnde preussiske justitieministern Adolf Leonhardt att utarbeta förslaget. Efter flera omarbetningar framlades ett förslag 1874, vilket så småningom efter ytterligare bearbetningar antogs 1876. Den nya straffprocessordningen promulgerades den 1 februari 1877 och trädde i kraft den 1 oktober 1879.'^^ Innehållsmässigt innebar den nya straffprocessordningen en reception av den franska straffprocessrätten. Man införde officialförfarande vad beträffade åklagarverksamheten.'^" Dock behöll man möjligheten i vissa fall för den enskilda individen att väcka talan.I överensstämmelse med den franska straffprocessrätten infördes vid handläggningen av brottmålen en tudelning, d.v.s. en för- och en huvudförhandling.Själva brottmålsrättegången präglades för övrigt, ehuru med vissa inskränkningar, av muntlighets-, omedelbarhets- och offentlighetsprinciperna.'^' Med den nya rättegångsordningen inGlaser, Handbuch, I, s. 162 If. '*’■ F. G. Leue. Das deutsche Schöffen-Gericht, 1847. G. Geib, Die Reformdes deutschen Rechtslebens, 1848, s. 97. Kiiper, Die Richteridee, s. 235 ff.; Walter, Freie Beweiswiirdigung, s. 73 f. Glaser, Handbuch, 1, s. 165 fl.; Gerland, Der deutsche Strafprozess, s. 25. Glaser, Handbuch, 1, s. 188; Gerland, Der deutsche Strafprozess, s. 25. Strafprozefiordnung fur das Deutsche Reich nebst dem Einfiihrungs-Gesetz vom 1. Februar 16' 1877. 168 1':
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=