114 mäktiga ombud i brottmål, men somregel tillåter man icke parterna företrådas av fullmäktiga ombud i brottmål, särskilt gäller detta, när det är fråga om uppenbara missgärningar."*" Man kan i detta sammanhang även notera Petter Abrahamssons kommentar till kapitel 29 i konungabalken av Kristoffers landslag, där han säger: Efter Lag och laga process är uti alla undersöknings måhl deras confrontation ganska nödig / som sielfwa saken eller beskyllningen angår / på det Domaren genomfrågor / taal och genswar må kunna utrannsaka sanningen / och om det angifne målets beskaffenhet och omständigheter all noga och fullkomlig underrättelse inhämta / til den oskyldigas befrijande och den skyldigas saakfällande; tilkommandes äfwen ock de stridige Parter samma frihet / at hwar andra munteligen föreställa det de til deras påstående och förswar kunna hafwa at anföra och bibringa^^~ Något längre fram i samma kommentar säger Abrahamsson: Uti Criminal-måhl / bör Kiäranden / der det sig giöra låter och omständigheterne det fordra / så wäl somSwaranden / sig sielfwa inför Råtta infinna. Och tillåtes ey den / som swara bör / betiena sig af Fullmåcktig / då saken ransakas.^^^ Nehrman-Ehrenstråhle anser, att man enligt lagen har rätt att betjäna sig av fullmäktigt ombud i såväl brottmål som tvistemål. Dock, som han säger, med den skillnaden, att i brottmål bör också den anklagade själv vara närvarande, emedan det fullmäktiga ombudet, somendast styr processen, icke kan svara på allt det, som domaren bör fråga om. Sanningen kan dessutom snabbare utletas under rannsakningen, omde anklagade är personligen närvarande."*" Nehrman-Ehrenstråhle säger vidare, att det som det fullmäktiga ombudet bekänner i en rättegång, utgör fullt bevis mot huvudmannen, principalen, när denne är frånvarande."*'^ I huvudmannens nårvaro bevisar ombudets bekännelse däremot intet emot huvudmannen, såvida icke denne hört därpå och icke sagt något däremot. Om så skulle vara fallet, kan man under stundomanse, att huvudmannens tystnad inneburit ett tyst medgivande. Detta tysta medgivande kan emellertid icke värderas somfullt bevis, förrän huvudmannen, principalen, uttryckligen vidgått ombudets bekännelse, och därför bör man också omedelbart tillfråga huvudmannen omsaken. E. o. professorn i juridik vid Uppsala universitet Petrus Castovius säger i sina föreläsningar över den svenska processordningen, att den tilltalade alltid ■*'' Loccenius, Synopsis, s. 768, Diss. XXX, quest. 27. Swerikes Rijkes Lands-Lag, s. 208, not b. S. 209, not b. — Reftelius säger också i sina Dictata circa Processum luris in Foris Sveogothicis, s. 468, på tal omfullmäktiga ombud, att dylika är tillåtna även i brottmål: >>.A/e« at Karanåen och enkannerligen Swaranden äro tilstädes. Och denne sielf i ransakningen til factum swarar, ochfullmägtigen sig ei dermed tvidare befattar än at han observerar hivad Processen angår: då han efter ransakningen, likiväl må utföra sm Principals oskuld och giöra sine påminnelser, ...» Nehrman-Ehrenstråhle, Inledning, s. 155 f.. Cap. XII: 7. Nehrman. Ehrenstråhle, Inledning, s. 261, Cap. XX: 12. Se härom även Uppström, Öfversigt av den svenska processens historia, s. 129.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=