82 man haglade över honom. Det finns ett exempel från 1694 på att straffet verkställts så skoningslöst att det lett till döden. Två tjuvar, somdömts att löpa åtta respektive sex gatlopp fick somdet hette »löpa genom300 man» och dessutom fram och tillbaka innan det räknades för ett lopp. Att uthärda något sådant översteg naturligtvis all mänsklig förmåga, också de båda tjuvarnas. När man »dem så piskat och plågat, att de avmattade blivit, äro de på kärror satte och förde till dess att de alla dessa gatuloppen utstått, varigenom den första en timme därefter och den andre fyra dagar därefter måst livet tillsätta.» Händelsen var ett undantag och en skandal; den ansvarige exekutorn avsattes också och ålades att betala 200 daler silvermynt till var och en av de båda tjuvarnas änkor. Det finns ett drag i denna strafformsompåminner omstenandet i den mosaiska lagen: om någon hade dömts till detta straff av »menigheten» så skulle också hela menigheten gemensamt genomföra exekutionen. Det var inte möjligt att själv slippa ta befattning med rättvisans skipande och överlåta avråttningen till lejda bödlar, utan alla, somställt sig bakom domen och ansåg straffet välförtjänt och rättvist, skulle också ta på sig ansvaret för domen genom att själva kasta en sten. »Så skall allt folket i staden stena honom ihjäl» stod det i 5 Mos 21. Metoden krävde både villighet och frivillighet. På ett regemente kunde man kommendera fram det nödvändiga antalet soldater med käppar i händerna, när någon dömts att löpa gatlopp. På tingsplatserna var det inte alltid lika lätt. Man krävde t ex att två man från varje socken i häradet skulle ställa upp, men ibland blev raderna korta. Häradsrätten i Tveta anmälde, att »allmogen är icke tillförne van att slå gatlopp eller risa horkonor»; deras anhållan om »nådig lindring» blev emellertid inte ens besvarad av hovrätten.I Jönköping hade en tjuv av Kungl Maj:t dömts »att löpa nio gånger gatlopp genom 300 man».^^ Man lyckades emellertid inte uppbringa folk, factorihantverkarna i staden vägrade att ställa upp, eftersom de »av sina vederlikar därigenom bliva förebrådde». Då försökte man få allmogen i Tveta att åta sig tjuvens avstraffande, men »de påstå att de vidare från slika exekutioner måtte bliva förskonte.» I den situationen vände sig landshövdingen till Kungl Maj:t och fick beskedet, att i »mangel av folk» kunde gatloppet utbytas mot spöstraff.^^ I regel fanns det emellertid »folk» och för manliga brottslingar som fick sitt bötestraff eller dödsstraff omvandlat till kroppsstraff, förblev gatloppet den vanligaste strafformen. En negativ inställning uttrycktes emellertid inte bara av allmogen. Karl XI blev sålunda betänksam, när han i 5. Mos. 25:3 läste, att ingen brottsling skulle straffas med mer än fyrtio slag. Han fruktade att antalet ** Schmedeman s 1371. 27.6.16.S5 F. Utan dag mars 1690 F. Schmedeman s 1278.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=