83 slag översteg fyrtio vid ett gatlopp, vilket vore ett brott mot Guds ord i Bibeln. Därför tyckte kungen »det vore bäst att de avskaffas».Också i rådet höjdes tidigt röster för att ersätta det med spöstraff på grund av svårigheten att få fram tillräckligt mycket folk och att ett avskaffande dessutomskulle ha den fördelen att »skogen besparades»^' Det dröjde emellertid till 1734, innan gatloppet definitivt försvann genomden nya lagen, f ö på bondeståndets begäran. Gatloppet kan ses som ett exempel på det inflytande som krigen och den militära mobiliseringen hade på den allmänna inställningen till fysiskt våld. Jan Sundin ser i detta inflytande en orsak till den stora roll kroppsstraffen överhuvudtaget fick inomden civila rättvisan.^’ Den effekt på våldsbenägenhet och på det allmänna våldsklimatet som närvaron av soldater och därmed förekomsten av vapen hade under detta de många krigens sekel, har framhållits av Eva Österberg.Frågan skulle kunna ytterligare utvidgas: påverkades t ex husbönder, husmödrar och hantverksmästare av det fysiska våld de så ofta bevittnade vid spöpålarna så att de själva blev mer benägna för sådant, när de agade sina barn, tjänstepigc')r och gesäller? 4. Förvisningsstraff För de kvinnor, somdömts för enfalt hor men inte kunnat betala sina böter var det inte nog med att slita ris vid tingshusdörren, de skulle dessutom »förvisas häradet där de bo.» Hur dessa närmast rutinmässigt utdömda förvisningar i praktiken gått till och i vilken omfattning de kunnat verkställas är okänt; man kan förmoda att många aldrig lämnade sitt härad eller att de i varje fall återvände så snart som möjligt. Resultatet kan helt enkelt ha blivit att samtidigt som man blev av med en s k horkona fick man ta emot en annan, som förvisats från ett annat härad. Sannolikt var båda ogifta mödrar i utsatt situation, som just i hemsocknarna hade sina få fasta punkter i tillvaron. De problemsom uppstod i samband med dessa förvisningar blev ibland frågor för hovrätten. Till sin förvisningsdom över Kirstin Jakobsdotter, som redan en gång förvisats från Södra Vedbo härad, men kommit igen, fogade hovrätten sålunda tillägget »kommer hon igen skall hon halshuggas». ^ Sådana hot uttalades då och då^^ och för Elin Jonsdotter blev hotet verklighet. Två gånger hade hon förvisats från Växjö men kommit igen och begått nva brott; hon dömdes då till sist att »utan uppskov halshuggas».När det visade sig att Henrik Munktell 1943 s 436. Birj.;er Wedberg 1944 s 184. J.in Sundin 1992 s 454. I'.v.i Österberg 1983 s 18 t 26.6.1638 I-. 28.11.1656 G m fl. 15.10.1639 G.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=