81 Skillnaden angavs också i straffordningen 1653, där det förordnades att den kvinnliga parten i ett hor sominte kunde betala med pengar skulle »hudstrykas för tings- eller rådstugudörren, icke av bödelen eller skarprättaren utan av särdeles därtill förordnade personer».^’ Bödelns roll vid ris- och spöstraffens exekverande vållade ibland problem: skarprättaren Anders, hans hustru och hans dräng Erik hade av rädstugurätten i Jönköping dömts till döden för stölder, en dom som hovrätten emellertid förvandlade till hudstrykning. Frågan blev dä vem som skulle hälla i riset och därmed tvingas komma i kontakt med bödelsfolket. Det ville ingen och hovrättens beslut blev därför att »Anders först skall slä Erik, sedan skall Erik slä Anders och hans hustru, och skall därmed noga uppseende vara, att de sig till varnagel och rättelse härt näpsta bliva».^° Några regler i övrigt för hur ett spö- eller risstraff skulle exekveras fanns inte. När lagläsare och nämnd i Södra Möre frågade hovrätten »hur mänga par spö och hur mänga par ris de brottsliga slita skola» blev svaret att det skulle »modereras efter domarnas variation.» Avgörandet överlämnades till exekutorn, »emedan det intet i straffordningen är exprimerat».^* Sä småningom utvecklades emellertid regler för hur förvandlingen av penningböter till annat straff skulle gä till. Tre slag av ett par spö skulle t ex svara mot tvä och en halv dalers böter och gällde det »ett Qvinnfolk tre slag av ett par ris».^^ Omdenna beräkning tillämpades skulle alltså en kvinna, som dömts till 40 dalers böter men inte kunnat betala, i stället tvingas uthärda 48 rapp av det hopbundna risparet pä sin blottade rygg. Kanske hann såren inte ens läka förrän det var dags igen. Det finns nämligen domar enligt vilka straffet fördubblades: »hudstrykas för tingshusdörren tvenne gänger med ätta dagar emellan». När en manlig brottsling skulle betala sina böter »med kroppen» kunde denna betalning förutom genom arbete eller spöslitning utkrävas genom gatlopp. En gift man t ex som dömts till 80 dalers böter för enfalt hor och inte kunde betala skulle enligt straffordningen 1653 »löpa sex gänger gatulopp.» Var han ogift och dömd till 40 daler skulle detta ersättas med fyra gatlopp.^"* Gatlopp var vanligt vid sädan omvandling av penningböter, men kunde också utdömas i stället för dödsstraff vid andra brott, t ex vid rän eller tvegifte.^^ Gatlopp var en strafformsomövertagits frän den militära rättskipningen och innebar att ett antal karlar, i regel 50, försägs med käppar eller spön och sedan ställdes upp i tvä rader vända mot varandra med 25 man i varje. Den dömde skulle sedan med blottad rygg springa mellan raderna medan slagen frän 50 Schmedeman s 294 f. 22.8.1641 F. 4.11.1664 H. Schmedeman s 1513. 9.11.1681 F, 19.11.1695 G (14 dagar emellan). Schmedeman s 295. 4.11.1681 F, 6.11.1686 H(rån), 13.12.1688 F (tvegifte).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=