78 domar. När hovrätten benådade en dödsdömd dråpare och förvandlade hans straff till böter utgjordes dessa av den s k konungssaken, som odelad tillföll kronan och oftast uppgick till 100 daler (undantagsvis 50). Men därutöver ålades den dömde att »förlika målsäganden», dvs komma överens om skälig mansbot med den dräptes efterlevande.Lagen hade också bestämmelser för att skydda målsägandens rätt om ett dråp begicks och ingen gärningsman kunde »utspanas» och åtalas »inom natt och år». Det betecknades som dulgadråp och då skulle häradet (efter mantal) solidariskt betala 40 marker i s k mordgäld, av vilka målsäganden då fick en tredjedel."** Vid flera edsöresbrott, bl a vid hemgång, skulle den skyldiges »lösa gods gå till skövling», dvs konfiskeras och delas mellan kronan, häradet och målsäganden. Det gamla straffet att för sådana brott mista högra handen tillämpades inte längre vid den tid då Göta Hovrätt var verksam, utan i stället dömdes vederbörande »att lösa sin högra hand med 50 daler av sitt fasta (gods).» Också dessa pengar delades på samma sätt i tre delar, av vilka målsäganden tog en. Om edsöresbrytaren saknade fast gods att lösa sin hand med, skulle han »slås i halsjärn och arbeta ett halvt år».*’ I princip fanns i alla strafformerna de tre komponenterna: vedergällningen, avskräckningen och kompensationen till brottsoffret. Av de belopp man rörde sig med var 80 respektive 40 daler för enfalt hor de vanligaste, men betydligt större belopp kunde dömas ut, t ex 160 daler för dubbelt hor*^ Samma belopp skulle bötas för andra resan enfalt hor** och för detta brott i kombination med skyldskap blev summan tesbelopp som Jon i Bläsemåla, som fällt 1100 »unga bokar» för att framställa pottaska. Böterna var 12 marker pr träd och Jon borde alltså dömas till 13 200 marker i böter, vilket skulle motsvara över 3000 daler, om man räknar med fyra marker pr daler. För Jon och de flesta vanliga bönder var det naturligtvis helt omöjligt att uppbringa en sådan summa. Den tedde sig också för hovrätten så svindlande att man efter att förgäves ha sökt i skogsförordningarna refererade målet till Kungl Maj:t. I den slutliga domen nämndes ingenting ombötessumman; straffet för Jon blev att löpa fem gatlopp och arbeta i halsjärn på Marstrands fästning i fyra år.*^ Vanliga bötesbelopp somt ex 80 eller 40 daler framstår somhöga omde sätts i relation till andra kända priser. I domar som rörde stölder värderades stöldgodset och av sådana värderingar framgår t ex att priset på hästar höll sig omkring 10—12 daler vilket också var priset för ett par oxar. En tjur kostade nio 4.11.1635 G, 25.9.1637 G, 17.9.1640 G, 12.11.1661 F och ett stort antal andra. ■*' 1697 F utan datum och 16.7.1698 H. Flolmbcäck-''OFessén 1964 s 228 f med noter samt s 238 f. ■*' GFl prot 13.9.1641, som hänvisar till referendboken. 28.8.1694 H, 24.10.1681 H m fl. "" 13.5.1640 F, 24.9.1641 G m fl. 7.5.1638 G. 18.5.1696 G. 240 daler.*-'’ Det högsta bööverhuvudtaget förekomunder de undersökta perioderna gällde
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=