79 daler, en galt fyra daler och getter och får omkring tre — fyra marker stycket/^ Enligt en notering i Västra härads dombok »plägar givas efter gammalt bruk och sed här i häradet» fem riksdaler om året i »arbetsdrängalön» förutom en del förmåner in natura.Att med sådana inkomster komma ut med belopp som motsvarade värdet av t ex sju — åtta hästar måste för många ha framstått som en omöjlighet. Efter hand som inflationen fortgick hade böternas värde urholkats och därmed blivit något mindre kännbara. De gamla bötesbeloppen i landslagen utsattes sålunda för kritik av 1643 års lagkommission, somkonstaterade »stor differens uti myntens valor ifrån Gustav I:s tid». Då kunde en tunna korn köpas för 12 och ett lispund smör för en marker, men nu hade markens värde försämrats och böterna därmed blivit så billiga att »synden ej så tillbörligen straffad bliver, som lagstiftarens uppsåt varit haver.» Som exempel pekade kommissionen på att man faktiskt kunde »hugga näsan, öron, hand eller fot av någon, betalandes målsäganden därför 12 marker, vore sådant intet eller ringa straff»."*^ Undantagsvis förekom att hovrätten utdömde böter i annan form än kontanta pengar. Vid några brott, som i och för sig tedde sig oskyldiga men som blev allvarliga eftersomde begicks i sådant sammanhang att de betraktades som fridsbrott, dömde hovrätten de skyldiga att ge »två kannor vin till sockenkyrkan.» Det blev domen för en piga, som gett prästen ett »nesligt namn» och för en dräng som ideligen störde ett brudfölje på väg till kyrkan. De böter som hovrätten pålade ersatte ofta ett dödsstraff. Den dömde ansåg säkert böter somett bättre alternativ än avrättning, men ändå drabbade de höga beloppen tungt och för många blev de omöjliga att betala. Då förvandlades straffet än en gång, nu till ett kroppsstraff. »Böte den med sin kropp som ej haver ko» stod det i landslagen^' och det var så det blev till sist med ett stort antal av hovrättens bötesdomar: de betalades med kroppen. 3. Kroppsstraff Vid alla tingshusdörrar och framför alla rådstugor stod spöpålen rest, den s k kåken. Där skulle de som inte kunnat betala sina böter slita ris eller spö och därmed »betala med kroppen.» I hovrättens resolutionsböcker avslutades ofta protokollet över ett sammanträde, där en lång rad bötesdomar för hor avkunnats, med den generella anvisningen till exekutorn: »Horkonor som intet hava 26.10.1641 G, 7.11.1642 F-, 4..S.1642 H, 14.9.1642 H, 10.9.1640 H, 25.10.1644 H respektive 3.11.1641 F. Västra härads dombok 9.10.1665. CJ Wahlberg 1878 s 56 t. 10.12.1684 F respektive 11.3.1681 G. Holmbäck-Wessén 1962 s 42 och not s 52 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=