68 4. Sammanfattning Kapitlet inleder undersökningen av Göta Hovrätts behandling av de brottmål som underrätterna i Småland och på Öland underställde dess prövning. Det tar upp tre frågor, nämligen 1) vilka personer somtjänstgjorde i hovrätten under åren 1635—1700, 2) hur arbetet gick till samt 3) hur hovrätten förhöll sig till lagen. 1. Hovrättens 13 ledamöter och viktiga befattningshavare som advokatfiskal och sekreterare, utsågs alla av Kungl Maj:t. Presidenten skulle vara adlig och tillhöra riksrådet, av de 12 assessorerna skulle sex vara frälse och sex ofrälse. Under de nämnda 65 åren hade Göta Hovrätt nio presidenter, av vilka Axel Stålarm hade den längsta tiden i ämbetet eller 15 år. För fem andra blev ämbetsperioden däremot kort, mindre än fyra år. Hovrättens arbete pågick inte året runt utan var förlagt till två sessionsperioder, åtta veckor på våren och åtta på hösten, men trots detta var presidenterna ofta frånvarande på grund av arbetet i riksrådet eller på grund av andra uppdrag. Att leda hovrättens arbete blev därför ofta en uppgift för den ledamot som av Kungl Maj:t utsetts att vara vice president. Fem olika vicepresidenter tjänstgjorde under den nämna perioden, en av dem, Hans Georg von Falkenberg, i 38 år. Om presidenterna, vice presidenterna och de omkring 70 assessorer, som under den nämnda perioden tillhörde hovrätten, har uppgifter sammanställts somavser a) deras ålder b) tid i ämbetet och c) utbildning och tidigare erfarenhet Av dessa framgår att olika åldrar varit företrädda; den yngste assessorn har vid sitt inträde i hovrätten varit 26 år, den äldste 58. I regel har assessorerna varit 35^0 år, när de utnämnts. Olika åldrar har med andra ord varit företrädda och sannolikt verkat vitaliserande på arbetet. Många assessorer innehade också sina befattningar länge, ett 30-tal av dem i mer än 10 år, vilket innebar att grundlig erfarenhet av assessorsarbete inte någon gång saknades. År 1660 hade t ex fem ledamöter mer än 14 år bakom sig som assessorer, år 1690 hade sex så lång erfarenhet, något som kan antas ha bidragit till stabilitet och kontinuitet i arbetet. Den formella kompetensen var från början framför allt företrädd av presidenten själv, Johan Skytte, men dessutomav ytterligare tre ledamöter somdisputerat. Antalet akademiskt utbildade assessorer blev sedan större och i början av 1660-talet var hovrättens utveckling till en lärd församling i full gång. Då hade sex av ledamöterna disputerat, på 1690-talet fem. Flertalet av de övriga hade studier vid svenska och utländska universitet bakom sig, andra hade
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=