58 på grund av patentet verkligen utdömts och verkställts är sparsamma och möjligheten därmed begränsad att jämföra situationen före respektive efter Appendix. Att stöd hämtats i Guds lag för brutala straff också före Appendix är emellertid uppenbart. Under de i avhandlingen behandlade tre perioderna underställdes i Göta Hovrätt 1.342 dödsdomar från Småland och Öland, av vilka 982 upphävdes, 80 refererades till Kungl Maj:t och 280 fastställdes. Bland de 280 var 28 dödsdomar för dubbelt hor 18 för incest 3 för våld mot föräldrar och 1 för smädande av Gud. dvs brott, för vilka Appendix stadgade »döden dö.» Det är sammanlagt 50 dödsdomar; om Appendix inte funnits borde med andra ord de fastställda dödsdomarna ha varit 50 färre och uppgått till 230 i stället för 280. Ett mått på den av Appendix förorsakade utvidgade användningen av dödsstraffet skulle därmed ha erhållits: en ökning med drygt 20 %. Mer än 20 % fler dödsstraff skulle alltså ha blivit resultatet av Appendix. Emellertid utdömdes dödsstraff för grov incest långt före Appendix, varför det mycket väl kan tänkas att flera av de för detta brott fastställda 18 dödsdomarna skulle ha utdömts även omAppendix aldrig införts.Bådede somdömdes till döden för våld mot föräldrar och för smädande av Gud hade gjort sig skyldiga också till andra brott, bl a till stölder och för sådana fanns inga straff föreskrivna i Appendix. De fanns i stället i landslagens Tjuvabalk och med hänvisning till denna hade förmodligen dessa fyra dömts till döden också före 1608. Ett 20-tal av de nämnda dödsdomarna skulle alltså med stor sannolikhet ha fällts även omAppendix inte existerat. De kan därför räknas bort från de 50. De återstående 28 dödsdomarna gällde dubbelt hor, ett brott för vilket straffet »döden dö» Indirekt fanns uttryckt i Appendix. Där togs egentligen bara den gifta kvinnans hor upp; »den som hor bedriver med någon mans hustru» skulle döden dö enligt påbudet som fortsatte »både horkonan och horkarlen», den senare oavsett om han var gift eller inte. Den praxis som utvecklades i domstolarna kom därför att bygga på den ovan nämnda kungliga förklaringen av år 1615, där böter föreskrevs för enfalt men döden för dubbelt: »Begår någon dubbelt hor då straffas till livet utan alla nåder.»'°*^ Omdenna kungens förklaring utgjorde en tolkning av den mosaiska lagen, omden var ett uttryck för samma fruktan för Guds vrede och förtörnelse som formulerats i Erik XIV:s patent eller omden helt enkelt var en åtgärd för att göra siut på ett tidiSe kapitel IV Hovrättens domar nedan. J E Almquist 1961. Schmedeman s 164. 108
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=