9 ingen roll för hovrätter och underrätter vem som dolde sig bakom begreppet Kungl Maj:t. De skulle ändå lojalt och lydigt ha följt styrningen vad kungen än må ha hetat och vad regeringen än må ha kallats. Alla i domsprocessen inblandade, assessorerna i hovrätten lika väl som nämndemännen i häradsrätten, var också bundna av sin domared. Den var en förklaring med Gud som vittne om lojalitet mot både Sveriges lag och mot den överhet som styrde och kontrollerade dess tillämpning. Tillämpningen av lagen styrdes av krav av åtminstone två slag. Dels skulle det rent materiella resultatet överensstämma med lagens intentioner, dels skulle tillämpningen ske i ordnade former.Tjuven, som stulit ett får, dömdes omhan bekände eller övertygades med vittnen, att ersätta den bestulne och att böta tredubbelt det stulnas värde. Därmed hade han »sont och bött». Omhan nekade och anklagelsen var som det hette »obevislig» frikändes han. Men i vilket fall skulle domen fällas på ting som utlysts i laga ordning, på rätt plats och tid, det skulle sitta 12 män i nämnden, stämning skulle utfärdas på föreskrivet sätt, vittnen skulle höras under ed, protokoll skulle skrivas och förses med sigill etc. Underrätternas organisation och formerna för deras verksamhet var styrd av sådana detaljerade regler, som för häradsrätternas del vuxit fram ur de gamla lagarna. Det var en styrning som hade med förvaltningens effektivitet att 48 gora. 1600-talets första decennium präglades av politisk oro. Också på rättskipningens område rådde oklara förhållanden, vilka Karl IX gjorde upprepade försök att bringa ordning i.'*^ Rättegångsordinantians förmodligen något tenditiösa beskrivning förmedlar en bild av ett närmast kaotiskt tillstånd, framför allt när det gällde de civila målen. Man gick helt enkelt förbi underrätterna med sina tvister om »jord, gods och penningar» och vände sig direkt till kungen. Men också formerna för kungens dömande verksamhet var oordnade med oregelbundna ambulerande kungliga domstolar, vilkas sammansättning varierade från gång till gång.^° Styrning förutsätter kontroll, men någon effektiv kontrollfunktion existerade inte. Ingen hade heller överblicken och därmed möjligheten att nå en någorlunda enhetlig rättstillämpning över hela landet. När Gustav Adolf och Axel Oxenstierna tillträdde sin regering hade utvecklingen gått så långt, att »lag och rätt icke bliver tillbörligen handhavd» och att underrätterna förlorat i »aktning och myndighet.» Varken det reella resultatet av lagtillämpningen eller formerna för den stämde med intentionerna. Styrning och kontroll fungerade med andra ord inte längre.^' Därför blev tillskapandet av Svea Hovrätt 1614 ett så viktigt inslag i den reformering av rättsväsendet som den nya regeringen fortsatte. Som kungens domstol skulle den tillämpa lagen, men också vara ett instrument för kontroll ■** Lennart Lundquist 1971 s 27. Nils Ahnlund 1933 s 103. Sture Petrén 1964 och kapitlet Hovrätten och Kungl Maj:t nedan. Beskrivningen av tillståndet i rättegångsordinantians inledning. Se Schmedeman s 133 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=