8 Lagen hade en självklar auktoritet. Flertalet av medborgarna torde ha uppfattat den som bindande och varit beredda att lyda den och också att appellera till den. Lagens centrala betydelse i de nordiska samhällena i äldre tid har framhållits av flera forskare, bl a AJ Gurevich, som ger lagen samma vikt i medeltidsmänniskornas föreställningsvärld somkategorierna tid och rum, arbete och egendom. »The obligation to uphold the law does not derive fromany treaty or agreement but from the concept of the universal power of the law to which all men are subject. Accordingly, law unites men, and is in itself the general bond between people.»"*^ Den italienske diplomaten Lorenzo Magalotti, som 1674 reste i Sverige, slogs av svenskarnas förhållande till lagen: de »älskar sina lagar och skulle icke lätt kunna se dem trampade under fötterna.» Eva Österberg, som citerar hans iakttagelser, lyfter också fram lagen som en väsentlig del av de svenska 1600-talsböndernas mentala värld, deras vana att appellera till lagen och deras förtrogenhet med de fora där rätten administrerades."*^ När 1600-talet gick in och reformeringen av dess rättsväsende inleddes, gällde Magnus Erikssons stadslag från 1350, kung Kristoffers landslag från 1442 samt det tillägg till landslagen av delar av Mose lag i Gamla Testamentet, vanligen kallat landslagens Appendix, som gjordes 1608. Att stifta en lag kan sägas vara urtypen för ett auktoritativt beslut. För 1600-talets beslutsfattare på högsta nivå, kungar och regeringar, var emellertid inte alla beslut fattade i och med existensen av de nämnda lagarna. Samhället utvecklades raskt och de gamla lagarnas otillräcklighet blev efter hand kännbar. Nya förordningar och stadgar med status av lag utfärdades därför under hela 1600-talet av Kungl Maj:t, bakom vilket begrepp monarker, regeringar och råd i växlande kombinationer dolde sig."*^ Frågan, som avhandlingen vill besvara, är hur förvaltningen i praktiken tillämpade dem. På högsta nivån i hierarkin stod alltså Kungl Maj:t somförsvararen och upprätthållaren av gammal etablerad lag och rätt i riket, men också som den som följde tidens förändringar och hade makten att fortlöpande fatta beslut om nya stadgar och förordningar. Kungl Maj:t hade därmed dubbla roller, dels som beslutsfattare och lagstiftare, dels som tillämpare av de beslut han själv fattat och de lagar han själv stiftat. På olika vägar kunde ett mål föras upp till Kungl Maj :t, som då som sista instans skulle tillämpa lagen på ett sätt, som motsvarade hans egna intentioner som beslutsfattare. I praktiken överläts dock tillämpningen åt hovrätter och underrätter. Dessa instanser lydde under Kungl Maj:ts auktoritet och hade att följa den styrning som Kungl Maj:t utövade. Att de efterkomstyrningen berodde framför allt på att de uppfattade beslutsfattarens auktoritet somlegal och hans position som uppnådd efter bestämda legala former."*^ Det spelade med andra ord AJ Gurevich 1985 s 168. Eva Österberg 1992 s 88 fl. Se närmare häromi kap Hovrätten och K Maj:t. Den legala auktoritetstypen är en av de aukioritetstyper, som Max Weber definierat. Se Max Weber 1983 s 144 ff. Jämför Lennart Lundquist 1971 s 25.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=