RB 49

V. Hovrätten och Kungl Maj :t »Hovrätten haver högsta rätt. Näst konungen.» (Per Brahe 1634) 1. Högsta domsmakten Svea Hovrätt höll sin första session den 22 juni 1614. Som allra första ärende behandlades en tvist om ett hemman i Solna socken mellan arvingarna till en avrättad anhängare till Sigismund och ErikJöransson Tegel, son till Erik XIV:s omdiskuterade rådgivare, Jöran Persson. Hovrätten avgjorde tvisten till Erik Jöranssons nackdel. Förloraren ville emellertid inte acceptera nederlaget, utan sökte upp kungen, som då befann sig i Narva, för att beklaga sig. Resultatet blev ett brev till hovrätten från Gustav Adolf med order att avvakta med domens verkställighet tills kungen komhem. Reaktionen i hovrätten blev kraftig: brev skickades omedelbart till kungen med protest mot hans tilltag att på detta sätt undergräva den myndighet hovrätten ansåg sig ha enligt rättegångsordinantian. Skulle deras domar kunna ändras genompåtryckningar somnu skett, var det tveksamt omde överhuvudtaget ville »låta sig bruka i rättegångssaker» i fortsättningen. Hovrättens president Magnus Brahe kallade upp Erik Jöransson inför hovrätten och dömde honom till 100 dalers böter för att ha kvalt dom. Exekutionen fullföljdes: det omtvistade hemmanet fråndömdes oåterkalleligen ErikJöransson.* Fallet illustrerar ett problem, som gjorde sig påmint redan vid hovrättens första session: vem utövade egentligen den högsta domsmakten? Hovrätten hävdade med kraft sitt anspråk; ordinantians ord var klara och tydliga att hovrätten var given makt att »uti konungens när- som frånvaro döma konungsdom».^ Kungen å sin sida kunde visserligen ha stött sig på landslagens ålderdomliga bestämmelser, enligt vilka han hade rätt att »bryta alla skrock-socknir och aff-socknir», dvs »upphäva alla lögnaktiga och orättvisa domar».^ Det hade ' Sture Petrén 1964 s 18 f. ^ Schmedeman s 137. Rättegångsordinantian tryckt hos Schmedeman s 133—140, fullmakten för Svea Hovrätt på s 141-143 och rättegångsprocessen på s 143—163. ^ Holmbäck-Wessén 1962 ger på s 186 denna tolkning. En mera pregnant hos DCJ Schlyter i Ordbok till samlingen af Sveriges gamla lagar (1877): »käromål avdömt på falska utsagor» (skrocksokner) och »krav för högt utsökt eller straff för högt utdömt» (ofsokner). Stavningen av de ålderdomliga uttrycken varierade.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=