183 han också förbehållit sig i den för hovrätten utfärdade fullmakten. Men en oklarhet i relationen mellan kungen och hovrätten hade ändå kommit i dagen. Problemet löstes genomatt ett nytt rättsmedel skapades somgjorde det möjligt för kungen att trots ordinantians klara ord i fortsättningen gä emot hovrätten i mäl av den typ som Erik Jöransson Tegels hade representerat. Det skedde i rättegångsprocessen 1615, där det nya rättsmedlet beskrevs. Visserligen stod det i ordinantian, som »i Örebro är beviljat», att ingen mä vädja frän hovrätten och att om någon ändå försökte sig pä detta och därmed kvalde hovrättens dom, skulle straffet vara 100 daler i böter. Sä hade det också gått för Erik Jöransson Tegel. Men, hette det vidare i denna rättegängsprocessens 35:e punkt, »emedan Vi äga högsta domöver alla domare i Sverige och Oss bör omalle mål sanningen utleta, såsom och återbryta alla schrock-sokner, därför må den som befinner sig besvärat över Vår konungslige dom, icke genom något vådjande, utan genomödmjuk böneskrift giva sitt besvär tillkänna och njuta hos Oss beneficiumrevisionis.» Därmed var ett nytt rättsmedel i de civila målen skapat. Det innebar ingen rätt att vädja, som t ex frän lagmansrätt till hovrätt, utan ett medel som kunde tillgripas bara omkungen tillät det. Det stod inte utan vidare till förfogande, utan beviljades som en särskild näd efter prövning av det enskilda fallet. Dessutom skulle till böneskriften fogas »tuhundrade daler». Beneficium revisionis komatt diskuteras, tolkas och i praktiken tillämpas pä olika sätt både under Gustav Adolfs livstid och långt efter hans död. Den definitiva utformningen fick institutet inte förrän 1662 i ett kungligt »Placat angående Revision över Justitiae Sakerna».^ Konsekvensen av konflikten 1614 blev emellertid att kungen fått en möjlighet till kontroll av hovrätten i den meningen, att den som var missnöjd med hovrättens domi ett tvistemål kunde anhålla om beneficium revisionis. Den möjligheten hade saknats, eller i varje fall varit oklar, när ErikJöransson kom till kungen i Narva. Nu gjordes det klart, att den högsta domsmakten inte odelad hade överlämnats till hovrätten. I och med revisionsinstitutets tillkomst hade hovrätten i civilmålen fått platsen som en instans under kungen, en ställning somblev allt tydligare i och med tillkomsten av de nya hovrätterna i Åbo (1623), Dorpat (1630) och Jönköping (1634). Bakom begreppen »konungen» och »Kungl Maj:t» dolde sig somframgår av översikten nedan under 1600-talet monarker, regeringar och rikets räd i växlande kombinationer: ■* Schmedeman s 161. En annan åsikt ominnebörden av detta förbehåll i processen har framförts StigJägerskiöld, somhävdat att det inte innebar någon reträtt i förhållande till uppläggningen av år 1614. StigJägerskiöld 1984 s 219. ^ Utvecklingen av revisionsinstitutet har analyserats av Stig Jägerskiöld 1984 s 217 ff. Det nämnda »placatet» tryckt hos Schmedeman s 321 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=