172 I hovrättens resolutioner är det sällsynt att valet mellan nåd och död helt enkelt motiverats med respekt för människors liv. Domarna är i regel utformade så, att sakskälen för benådning först räknas upp, varpå resolutionen sedan kort och gott avslutas med »benådas fördenskull livet» och med en föreskrift om straffet. Det finns emellertid några exempel där andra överväganden än de vanliga förmildrande omständigheterna formulerats och satts på papper. I ett utdraget och komplicerat incestmål (man med hustrus syster) blev mannen avrättad. Kvinnan benådades emellertid och bland skälen angavs »är hans liv ågånget, alltså christeligt förskona med mera blods utgjutande».Med en motivering av rakt motsatt innebörd hade hovrätten 26 år tidigare fastställt dödsdomen över en tjuv, eftersom hans medbrottsling redan avrättats: »är en soldat för hans skull upphängd», alltså var det inte mer än rätt att också han »upphängdes».I det tidiga fallet skulle brottslingen gå samma väg som medbrottslingen och avrättas, i det senare skulle hon tvärtomskonas eftersommedbrottslingens liv redan »var ågånget.» Någonting hade uppenbarligen under dessa år förändrats i synen på det meningsfulla i »mera blods utgjutande.» Under den sista undersökningsperioden finns ytterligare exempel på tveksamhet inför detta liksom ifrågasättanden av huruvida lagens dödsstraff verkligen stod i rimlig proportion till brottet. »Icke så högt värde att det kan meritera dödsstraff» förklarade hovrätten sålunda, när den upphävde dödsdomen över en tjuv och samma öppna resonemang fördes några år senare, när en rånare benådades: »Människors liv högre att estimera än en så ringa sumTydliga exempel på sådana tankegångar finns bl a i ett mål rörande grov hemgång och misshandel från Växjö. Det var fyra kvinnor, som ansåg att rådstugurätten fällt en orättvis domoch därför bröt sig in och handgripligt och brutalt exekverade det straff, som enligt deras mening egentligen borde ha drabbat deras antagonist. »Lagen är klar och sträng att de skola dö» skrev hovrätten i sin resolution, men eftersom den överfallna kommit undan med livet, »skulle det för våra rena samveten falla svårt låta så många liv spillas.» Det är lika mycket omtanke om människors liv som om det egna samvetet, som tonar fram i dessa uttalanden och därmed också en tveksamhet inför det definitiva och grymma i en dödsdom. Varför sökte hovrätten så påtagligt efter förmildrande omständigheter, t o m så långt ut i målets periferi att det ibland gränsade till det absurda? Aktenskapsbrytarna i Alvesta, som frikändes för att de inte visste att partnern var gift eller den dövstumma barnamörderskan som benådades för att hon inte kunnat höra vare sig plakatet om barnamord läsas upp eller prästens förmaningar att icke dräpa,är exempel på sådana i varje 302 ma.» 303 300 12.11.1662 H. 6.5.1636 H. 4.11.1681 F respektive 6.11.1686 G. 5.11.1683 G. 16.12.1696 G respektive 22.8.1698 F. 301 303
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=