61 3.2.3. Sammanfattning och diskussion kring kronans utnämningspolitik Regelsystemet kring utnämningarna var knapphändigt och vagt utformat, men bestämmelserna syftade i huvudsak till konkurrens omtjänsterna och ett verkligt tillsättningsförfarande. Praxis var emellertid ofta en annan — under frihetstiden satte landshövdingarna i de flesta fall bara upp en enda person på förslag, och dessa förslag var ännu under gustaviansk tid vanliga. I praktiken var därför ansökningarna snarare intresseanmälningar. Kammarkollegiet, somså gott som alltid följde landshövdingarnas rekommendationer, hade inget att invända. Det finns flera belägg för att tjänsterna var attraktiva: det stora antalet sökande när flera personer uppsattes på förslag, sökande från flera olika yrkesgrupper och ackorden.'*^ Bilden av rekryteringen är mycket tydlig. Under hela perioden var internrekryteringen dominerande. Folk inomlandsstaten, främst interims- och expeditionsfogdar samt häradsskrivare utgjorde både huvuddelen av de sökande och en än större del bland de utnämnda (70 %). Sökande från länsstyrelser, magistrater, andra förvaltningsgrenar och militär missgynnades. Interims- och expeditionsfogdar samt häradsskrivare hämtades till stor del från det fögderi där tjänsten blivit ledig. Den viktigaste orsaken till denna prioritering var säkerligen att de redan fanns på plats och var väl insatta i uppgifterna. De flesta av de utnämnda hade grundliga erfarenheter i olika förvaltningsgöromål, vanligen från häradsskrivare- eller kronofogdekontor samt från landskontor. Ancienniteten var inte avgörande vid tillsåttningarna. Men det var ovanligt att mycket unga personer, med bara något enstaka års yrkeserfarenhet, fick en ordinarie tjänst. Avgörande för befordran, vid sidan av närheten till befattningen, var landshövdingens personliga kännedom om den sökande. Därmed hade sökande från andra län och från kollegierna i Stockholm små utsikter att få någon tjänst. Andelen universitetsutbildade bland fogdarna var under frihetstiden påfallande låg i förhållande till borgmästare och rådmän, men den mer än tredubblades och omfattade under gustaviansk tid ca 40 % av de ordinarie fogdarna. Från att ha fått stå tillbaka vid tillsättningarna kom de universitetsutbildade att gynnas, förutsatt att de tillhörde gruppen interims- och expeditionsfogdar. Regelverket innehöll varken krav på teoretisk eller praktisk utbildning för tillträde till fogdetjänsterna. I samband med att utnämningen av kronofogdarna övertogs av Kungl. Majt tillkomår 1823 kravet på kameralexamen. De procentuella förändringarna i andelarna utnämnda och sökande var små för fogde- och häradskrivaregrupperna mellan frihetstiden och den gustavianska tiden. Inomnågra av de övriga grupperna skedde dock vissa tydliga förändringar. Antalet länsmän och militärer som utnämndes till fogdar var under frihetstiden ytterst litet, och de försvann nästan helt även bland de sökande under den
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=