RB 48

57 de 49 undersökta tillsättningarna av dessa tjänster. I flertalet fall hade landshövdingen plockat ut en enda person och skickat in förslaget för bekräftelse till kammarkollegiet. Något ansökningsförfarande tycks det i dessa fall inte ha varit fråga om. De utnämnda och de sökande fördelar sig på ungefär samma sätt som vid de ordinarie tjänsterna. Sålunda förekommer också här personer från städernas förvaltning och från kammarkollegiet vilket tyder på att även dessa tjänster var eftertraktade. Skälet var säkerligen de goda utsikterna att avancera till en ordinarie fogdetjänst. Någon rekrytering från länsmanstjänsterna förekommer inte vid de undersökta tillsättningarna. Den geografiska uppdelning som gjorts mellan norra och södra Sverige ger tydliga utslag. I de nordliga länen var den interna rekryteringen starkare. Interims- och expeditionsfogdarnas dominans var större, och i södra Sverige hade ’övriga ämbetsmän’ långt bättre utsikter att få en fogdetjänst än i norr där ingen i denna grupp fick någon tjänst trots att de utgjorde 18 % av de sökande. Bilden av södra Sverige gäller också de två skånelänen. Det mönster somframträtt antyder att de sökande till ordinarie befattningar hade en nära geografisk anknytning till de utlysta tjänsterna. Åtminstone 89 % (många uppgav inte var de hade sma tjänster) av de sökande kom från samma län och hela 39 % från samma fögderi som den utlysta tjänsten. De allra flesta av de senare var interims-, expeditionsfogdar eller häradsskrivare. Fogdarnas lokala anknytning kan sägas ha haft både för- och nackdelar ur kronans synvinkel. Å ena sidan torde kronan ha fått folk somvar väl insatta i lokala förhållanden, å andra sidan torde kontrollen ha varit svårare att upprätthålla än om kåren hade varit geografiskt rörlig. Några krav på akademiska examina fanns inte under undersökningsperioden, men det är ändå intressant att se om kronan gynnade de univcrsitetSHtbildadc. Andelen var låg bland dem som beklädde fogdeposterna under 1700-talet, men tendensen är entydig: från 12 % under frihetstiden ökade andelen till 39 % under gustaviansk tid. Akademiska studier var vanligast bland de sökande från länsstyrelse, kammarkollegium och i gruppen ’övriga ämbetsmän’ (se diagram 3: 1).-^^ Bland de sökande ökade den totala andelen från 20 % till 31 %. Från att sålunda ha varit missgvnnade vid tillsättningarna — i den mån dessa meriter påverkade utnämningarna - kom de att gynnas under den senare perioden. Ökningen av andelen umversitetsutbildade är kraftig och anmärkningsvärd med tanke på att antalet studerande vid Uppsala akademi halverades från år 1730 till 1790-talet. Sten Carlsson har dock visat att andelen studenter från ofrälse ståndspersonshem, som det här är fråga om, ökade sin andel från 17 % under 1720-talet till 30 % i slutet av seklet.'^ De sökandes och utnämndas yrken vid tiden för ansökan har undersökts ovan, men en kartläggning av kcVTiärvägaryia gör bilden av rekryteringen än tydligare.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=