40 kommer att vissa adelsfamiljer hade byggt upp omfattande jordkomplex, ofta med förgreningar i bruksnäringen. Två socknar —Askersund och Lerbäck —var patronella, vilket också skvallrar omfrälsets inflytande i området.^* Skatteköpen ledde, somframgår av diagrammet, till en betydande överföring av kronojord till skattejord. Särskilt under perioden 1731—66 var ståndspersonerna aktiva vid köp av vanliga skattehemman.^^ De skatter som utgick i fögderiet sammanfaller med det normala för ett agrart område utan speciella särdrag. Eftersomskatteuppbörden undersöks i kapitel 5 räcker det här med en översikt över skattesystemet. År 1727 infördes fast tionde i hela fögderiet utomi Tångeråsa, där det infördes tio år senare.Bevillningar och avgifter (uttagna per person, hushåll eller mantal) varierade delvis under perioden efter riksdagens beslut. Förutomdessa skatter och avgifter somredovisades i kronofogdens räkningar, låg många andra pålagor på bönderna, t.ex. soldatroteringen, underhåll av kyrkobyggnader och kyrkans personal, fattigförsörjningen, skjutshåll och vägunderhåll. Särskilt underhållet av prästerna och soldatroteringen utgjorde en tung börda. Begreppet »kronan behållet» användes i källmaterialet med olika innebörd. Dels anges i jordebokens anmärkningskolumn vilka skatte- och kronogårdar (mantal) som var indelta (även förpantade och förlänade) och vilka som var behållna, dels talas i räkenskaperna om»behållna räntor» och då inbegripes alla grundräntor. Räknat på det första sättet uppgick det behållna mantalet till 4,9 % i Västernärkes fögderi.Räknat på det andra sättet låg andelen behållna räntor på 11-13 %. De indelta böndernas skatteleveranser stod utanför fogdens kontroll. (Dock hade kronan inblick såtillvida att åtminstone de militära indelningshavarna var skyldiga att lämna kvittens till regementsskrivaren för erhållen lön."*^ De största indelningarna var avsatta till de två regementena — Närke-Värmlands infanteriregemente och Livregementet till häst. År 1800 skall antalet ryttare och soldater ha uppgått till 209 stycken i fögderiet. Livregementets ryttarförsörjning präglade en socken som Kumla. Där fanns länets näst största andel rusthåll och ett flertal augmentshemman. År 1750 var andelen ryttare och soldater 4 % av den manliga befolkningen i Närke och västmanlandsdelen av länet. Angående skattesystemet kan ytterligare två saker vara värda att påpekas. De talrika frälsebönderna inom fögderiet betalade själva sina skatter till kronan, men frälseägaren hade ett överansvar (aktuellt vid t.ex. restantier) somdet finns anledning att återkomma till i kapitel 5 och 6. Produktionsskatterna på bergsnäringen uppbars av bergsfogden, medan kronofogden uppbar ordinarie skatter, som grundräntor, mantalspengar och bevillningar. Skattebetalningen för brukens anställda sköttes genombruksägaren.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=