6. Den lokala förvaltningen på prov under nöd- och orosåren 1740—45 och 1771-75 6.1. Inledning 6.1.1. Frågeställningar och disposition Det är nu dags att ställa resultaten omden lokala förvaltningen under normala år mot hur samma förvaltning reagerade då den utsattes för yttre tryck. ’Stressfaktorerna’ utgörs här av missväxtår 1741—43 och 1771—73 samt bondeuppror och oroligheter åren 1742—43. Uppbörden och undsättningsspannmålen står i fokus. 1 huvudsak är samma frågor som i kapitel 5 styrande, men därtill kommer naturligtvis de som särskilt rör nöd- och orosåren. Vilken roll fick de lokala ämbetsmännen vid distributionen av undsättningsspannmålen? Hur reagerade de på bondeuppror och oroligheter? Förändras bilden av förvaltningen när vi får svaren på dessa frågor? Forskningsläget behandlas i 6.1.2, medan källmaterial, metod och avgränsningar tas upp i 6.1.3. De två delkapitlen om Västernärke och Säter (6.2 och 6.3) är uppbyggda på samma sätt. I tur och ordning behandlas uppbörden, undsättningsspannmålen och Dalupprc'iret 1742-43. Uppläggningen skiljer sig så tillvida att durchmarscherna i Västernärke ägnas ett eget avsnitt eftersomde särskilt under 1740-talet utgjorde ett så stort inslag i fogdarnas arbete, samt en fogde med balans behandlas för Säters fögderi. 6.1.2. Forskningsläge Avsikten är att se närmare på den forskning som har behandlat kronans och allmogens agerande under kriser från slutet av 1600-talet till början av gustaviansk tid. Den karolinska tiden tas här med för att få en jämförelsepunkt. Under åren 1695—1775 inträffade fem svårare kriser: 1696—98 med missväxt, 1709-21 med flera år av pest, missväxt, krig och hårt skattetryck, 1741^3 med missväxt, krig och bondeuppror, 1756-57 med missväxt samt 1771—73 med missväxt och bondeoroligheter.'
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=