153 under »bevakning låta uttröska». Landshövdingen beslutade att gårdens lösöre liksom arrendet på gården skulle auktioneras ut. Vid auktionen ingav sonen Anders Niclas Flodman det högsta anbudet på arrendet med 35 tn spannmål. Hela familjen Flodman hade tidigare flyttat över till gården och att sonen nu genom sitt bud kunde behålla hemmet samlat är anmärkningsvärt. Inga andra bud på arrendet omnämns i källmaterialet. År 1775 förnyades Flodman den yngres kontrakt med kronan. Kronan lyckades inte fullständigt att reda ut Flodmans balans. När 14.620 dsmåterstod av balansen kände sig Flodmans hustru tvungen att å makens vägnar begära konkurs vid Hardemo tingsrätt på hösten 1775. Hon framhöll sin egen oskuld för den uppkomna situationen, som istället främst hade orsakats av »de förluster hennes man haft uti penningeaffairer» med en avliden brukspatron, en avliden häradssknvare och hennes svåger auditören AdamFlodman. Vid tinget anmälde sig ett flertal borgenärer; där fanns stadskassören i Örebro, rådmän och handelsmän från samma stad samt kyrkoherden Johan Flodman. Vid tinget 26/2 1776 avlade Anders Niclas Flodman ed på att inget fanns kvar i boet. Trots detta fortsatte kronan att ta ut pengar från Flodman så sent som 1793 då en likvidation hölls. Kronan fick ändå vidkännas en betydande förlust. Sven Flodman, som levde ända till 1791, var helt oförmögen att sköta sina affärer, och han och hans hustru försörjdes av barn och vänner. Det bör understrykas att Flodmans balans aldrig blev något balansmål i kammarrevisionen. Antagligen räckte inte utredningsmaterialet till för att kunna driva ett åtal omförsnillning. Med stöd av iakttagelser från rekryteringsundersökningen tror )ag man kan hävda att Flodmans fall var typiskt för när en fogde drabbades av sjukdom eller ålderssvaghet. Bristande krafter ledde till att han fick svårt att sköta sina uppgifter och hålla kontroll över såväl länsmännen som sma privataffärer. Avsaknaden av ett pensionssystemvar i detta sammanhang naturligtvis av största betydelse. Situationen förvärrades sedan successivt till dess att länsstyrelsen fick upp ögonen för att allt inte stod rätt till. Den vikarierande eller efterträdande kronofogden fick en svår uppgift under de första åren med att reda upp röran efter föregångaren. 132 133 I landsböckerna upptogs slentrianmässigt balanser efter tidigare fogdar. Beloppen var ofta små och utgjordes främst av sakören som ännu inte indrivits p.g.a. överklaganden.I Örebro läns landsbok för år 1740 upptogs sju fogdar, som med största sannolikhet alla var döda, med totalt 4.569 dsm. Några av fogdarna hade avskedats redan på 1710-talet. Två av dem hade balanser på över 2.000 dsm. Jag har inte funnit några spår av att några allvarliga försök skulle ha gjorts för att få in pengarna. Liknande exempel finns i Kopparbergs län där några fall visar att kronan ibland ändå valde att gå fram med hårda rncdcl mot efterlevande. Det kan tänkas att man också gjort det i ovanstående fall i Örebro län men att det inte funnits 133
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=