RB 48

144 rådande praxis. Kring år 1770 verkar det ha varit ganska vanligt att fogdarna i Örebro län lät länsmännen sätta igång indrivningen med längder sominte hade granskats vid tingen. Innebörden av detta är att utmätningarna satte igång redan under vintern och början av våren eftersomtingen ofta inföll sent på vårkanten i Västernärke.*^*’ Praxis för resttingen tycks ha skiftat. Fogdarna utlyste på landshövdingens order restting och kallade de restskyldiga som vanligen hörde till de fattigaste. Det största problemet var att häradstingen inföll så sent att fogdarna fick små chanser att med korrekta restlängder avsluta uppbördsåret inom föreskriven termin. Vid tre ting under de undersökta tretton åren (1734, 1740-45 och 1770-75) anställde kronofogden i Säter åtal för skatterestantier. Trots att det bara rör sig omtre fall kan dock åtalen tas sombelägg för att situationen varit en annan än i Västernärke där inte ett enda åtal har påträffats. År 1734 gällde det en bonde i St. Tuna som resterade för 15 stigar. Rätten dömde honom till föreskrivna 10 dsm i böter.Detvå övriga fallen var massåtal för kolrestantier i St. Tuna och Gagnef 1770-71. (De behandlas kapitel 6.3.2.) Vad beträffar Säters skattekol fanns ytterligare ett restantieindrivningsmoment som dock inte låg på fogden - jag avser här bergsmännens betalningar för kolen. På denna punkt har källmaterialet endast undersökts för perioden 1730-45. Ansvaret för att dessa betalningar kom in vilade på Bergslagen som vid gruvrätten lät bergsfiskalen anställa åtal. Troligen fick vid denna tid kronan vänta på betalningen till dess den enskilde bergsmannen hade betalt, men detta är något oklart. Vid ett möte 1744 fråntog gruvrätten en innehavare av fjärdeparter rätten att mottaga skattekol, trots att hans förläggare, lanträntmästaren Henrik Gahn, förklarat sig beredd att betala skulderna. Även i smältaretingsprotokollen, som hölls med hyttintressenterna samma år, behandlades de konstanta problemen med bergsmän som inte betalade. Här framgår att böter och förlust av kolen under ett år brukade tillgripas. 100 102 I St. Tuna och Gagnef var det under hela perioden ett rutininslag att fogden (eller häradsskrivaren) visade upp diverse avkortnings- och taxeringslängder. Hur granskningen gick till framkommer vid hösttinget 1741 i St. Tuna då det sägs att längderna »uplästes, noga undersöktes och af nämnden samt närwarande intygades äga theras riktighet». Avkortningarna var normalt inte särskilt omfattande, varför denna granskning inte bör ha upptagit alltför mvcket tid. Uppgifterna är få omsådana granskningar i Västernärke. Den oreda somdrabbade räkenskaperna i början av 1770-talet visar sig också på denna punkt. Avkortningslängden för 1772 uppvisade fogden Sven Flodman först vid Grimstens häradsting i oktober 1774. För att utröna hur resttingen försiggick krävs att bevarade restlängder analyseras. Längderna från Säters fögderi från åren 1719-21 och 1733 möjliggör en rekonstruktion.'^'* 103

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=