122 spondensen, och det finns inga spår av att särskilda exekutionsdiarier användes. Kring år 1770 var antalet privata exekutioner så stort att fogdarna höll sig med särskilda exekutionsdiarier där de antecknade delegeringen till länsmän, fjärdingsmän och nämndemän. Ett tydligt resultat är fogdarnas omfattande delegering till länsmännen av i stort sett samtliga typer av ärenden. Fogden framstår här som administratör, men vi måste då ha i minnet att uppbörden som var fogdens viktigaste uppgift sätter få spår i ämbetskorrespondensen. Landshövdingen syns bara i ringa utsträckning ha vänt sig direkt tdl fogdarna med begäran ominformation i olika lokala frågor. Intrycket är att landshövdingen nöjde sig mecf den rutinmässiga rapporteringen, men vi kommer naturligtvis inte åt hur viktiga de muntliga kontakterna var. 5.3. Årets gång - den'lokala förvaltningens säsongsbundna sysslor Avsikten är här att ge en översikt över hur ett år gestaltade sig för förvaltningen. När skulle de olika uppgifterna utföras, hur stor var arbetsbelastningen och när inföll arbetstoppar?' De första månaderna av kalenderåret - tillika de sista av uppbördsåret - var den brådaste tiden. Allt rörande uppbörden som hade blivit ’försenat’ sedan uppbördsårets början på vårkanten föregående år skulle nu göras färdigt. Under de två första månaderna hölls sålunda den tredje uppbördsstämman. Trots bestämmelserna om särskilda terminer för olika skatter, var det de facto så att huvuddelen av skatterna erlades först vid den sista stämman. Både skattebetalare och ämbetsmän var nu angelägna att avsluta uppbördsåret, eftersom 30/4 var sista datum för fogdens inbetalningar. Merparten av insättningarna i lantränteriet skedde vid denna tid. Några av de återkommande förseningarna stod utanför fögderiförvaltningens kontroll. Häradsskrivaren fick ofta både markegångstaxan och mantalslängderna först en bit m i lanuari. Härmed försenades såväl förra som kommande års uppbördsbok. I Säter var landshövdingens påminnelser om att skynda på allmogens kolleveranser i februari—mars legio. Fogden, som vid uppbördsstämmor samlade in böndernas kolpolletter, höll i april avräkningsmöten med bergsmännen då de fick betala för kolskatterna. Bergslagen kom senare att sköta betalningen från bergsmännen. I Säter var balanserna som upptogs i den summariska räkningen i maj - ca 10 % - ungefär dubbelt så höga som i Västernärke, vilket främst förklaras av skattesystemets två led av betalningar. Förseningarna fick man leva med; det finns få spår av skarpare tillsägelser till fogdarna om att hålla terminerna och få belägg för att föreskrivna böter inkrävdes.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=