84 männen tog sig rent fysiska uttryck i klädedräkten. Genombouppteckningarna kan vi göra oss en konkret bild av ämbetsmännen, så som en gång den vadmalsklädda allmogen ställdes inför dem på uppbördsmöten och häradsting. Klädseln bestod vanligen av mörk rock med förgyllda knappar (på vintern päls), stövlar, knäbyxor, livstycke, väst, sidenhalsduk och handskar. Det köpta klädet var mycket dyrbart vid denna tid. En prästs helgdagskläder kunde motsvara värdet av femton mjölkkor vilket borde ha fått de flesta »ehrlige och beskiedelige» bönder att ta av sig mössan. Som ett ytterligare tecken på sin auktoritet behängde sig fogdarna med en värja. Den var inget tomt attribut utan sågs somett tecken på kungens delegerade makt till ämbetsmannen. Anders Bachmansson skrev 1730: »En wärja är för werlden något stort; ty det förnämsta afseendet därmed, är societetens förswar . . . Och emedan en wärja har sådan beskaffenhet, så är den ock mäktig at giöra en enfaldig bondedräng, så snart han får den på sidan, långt högre i sitt sinne än han förr var . . .».’^^ Ett »spanskrör», dvs. en käpp, kunde ibland ersätta värjan. Peruken fullbordade sedan intrycket av en överhetens representant som kunde kräva av bönderna att han i brev titulerades som »ehreborne och wälbetrodde».'** Modet förfinades under seklets lopp, och fogdar och häradsskrivare uppträder ibland under 1700-talets slut i ljusblå rockar med sidenlivstycken med knappar av kristall, därtill bärande silkesstrumpor. Även om vi befinner oss långt från Stockholms salonger kan vi i dessa modemedvetna ämbetsmäns garderober återfinna såväl den »nationella dräkten» som en »fransk» dräkt.’’*’ En blick in i ämbetsmännens bibliotek kan belysa en väsentlig aspekt om man vill ringa in yrkeskåren som en social grupp. Utöver anmärkningarna ovan om skolgång, praktisk yrkesutbildning, förekomsten av informatorer i hemmen och sönernas universitetsstudier är bouppteckningarnas uppgifter ombokinnehav nästan det enda källmaterial vi har omden kulturella standarden. Sex ’bibliotek’ med 9, 22, 53, 61, 66 och 129 böcker är kända bland de undersökta fogdarna och häradsskrivarna.'^° Med dagens mått mätt är det naturligtvis små bokbestånd, men efter dåtidens förhållanden måste de större ha varit betydande. Som en jämförelse kan nämnas att fem böcker ingick i kvarlåtenskapen efter länsman Samuel Mose. Det är knappast förvånande att de största samlinearna med 66 och 129 böcker tillhörde Berirström(död 1798) och Fahlstedt (död 1783). Huvuddelen var religiös litteratur, särskilt i de mindre bestånden. Här fanns biblar, psalmböcker, postillor och uppbyggelselitteratur av typen: »Petrelii långfredagstankar», »Halländers sanna lycksalighet» och »Liscovi tåre- och tröstekälla». Men i de större bestånden var ämnesbredden imponerande och tyder på en bildningsnivå där man velat hålla sig informerad i olika ämnen. Historieavdelningen var välsorterad med t.ex. den »Swenska rimkrönikan».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=