81 varav det första är skadat, det tredje bortfallet medan de övriga fem anges som väl bibehållna (SD 691). De sju sigillen är alltså biskoparnas. Det finns ytterligare en omständighet, som styrker den här framförda åsikten. I det andra privilegiebrevet till kyrkans förmån vid drottningkröningen 1281 anger Magnus att wij tilforenda i ivaara kroningh vnthom och gaffwom alla kyrkionnes godhz och ccgadela i warth rike alstingis frij aff alla konungzliga saker och rettogheter, dog saa at alth thet godz kyrkionne til komme epther thet consiliumprouinciale i telgia ther wij personliga offwerwarum folye med sinom tungha —, varefter följer den stora frihetsklausulen för alla kyrkors och deras folks gods från all tunga av vad slag det vara månde. Detta gäller även det gods somkyrkorna förvärvat efter fornempda consilium. För att denna frihet skall vara meningsfull måste tydligen det konsilium varomfråga är ha ägt rumganska omedelbart efter kröningen den 24 maj 1276. I annat fall skulle det uppstå en ”glugg” i tiden, vilket knappast skulle ha passat kyrkans män. Detta talar för att det konsilium, vid vilket Statuta antogs, måste ha ägt rumunder den ovan angivna tidsperioden juni 1276 till februari 1277. I utbyte mot denna kraftiga ökningav förmåner till kyrkan har dock Magnus kunnat tillgodoräkna sig vissa inskränkningar i klerkernas underhåll på resor. Här har biskoparna genom avsnittet Deprocuracione episcoporumunderkastat sig inskränkningar såväl beträffande tiden för visitationer somvid andra resor, men också vad somfår uttagas av böndernas förråd av djur av olika slag, liksom även vilken ersättning somskall utgå för sådan förtäring. Härtill kom straff vid rån, som ovan tidigare angivits i avsnittet De clericis vel eorum seruientihus transeuntihus. Allt detta var en fördel för bönderna och för den allmänna friden och ordningen inom landet. Dessutom ligger i detta att Magnus sedermera i Alsnö kunde åberopa denna överenskommelse för att genomföra bestämmelser och förbud mot tvångsgästning några år senare. Man får klart det intrycket att Magnus genomatt tillmötesgå kyrkans krav och därvid förhandla sig fram till vissa eftergifter från klerkernas sida, sedan kunde gentemot de världsliga stormännen åberopa en överenskommelse, vars motsvarighet han kunde begära från dessa världsliga stormäns sida. En sammanfattning av de kyrkliga kraven och hur de har tillmötesgåtts av Magnus blir då följande. Av de tre huvudpunkterna skattefrihet för kyrkogodset, kravet på privilegium fori och uppmjukning av den nationella synpunkten ifråga om testamentsrätten, har den första punkten blivit tillgodosedd genom Magnus’ bekräftelse vid drottningens kröning 1281.^^ För de andra spörsmålens lösning får man gå till landskapslagarna. Ifråga om testamentsrätten hade Magnus uttryckligen hänskjutit denna fråga till sina stormän, vilket i realiteten har inneburit att den hänskjutits till landskapstingen. Så är troligen SD 725, svensk text 1719. Se not 55. SD 725, svensk text 1719.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=