26 Innebörden av det senaste citatet bör lämpligen förstås så att landskapsrätten gällde och respekterades av konungen, och detta gällde ännu vid början av 1100-talet. Erik den heliges regeringstid brukar förläggas till åren 1150—1160. Det råder dock viss oenighet härom. Sålunda har Schuck i ett inlägg, Till den "'erikska ättens” historia. Historisk tidskrift 1953 s. 34, velat inskränka Eriks regeringstid till två år, nämligen från 1157 till 18 maj 1159. Denna tid ligger dock inomden tidigare angivna tidrymden. Det skulle emellertid innebära att kring århundradets mitt en kunglig central lagstiftningsmakt hade utbildat sig. När UL:s företal anger Ok wilium wir fylghi(;e .i. laghum l)^mm£e warum forf^eprum. Erikinum hcelgh^e. Byrghiri iarli. ok magnusi kunungi, då har kung Birger Magnusson eller hans rådgivare på ett elegant sätt framhållit medlemmar av den erikska ätten somframstående främjare av svealandens rätt, även om så skett endast ifråga om viktiga delar, vilka skulle komma att få betydelse för landet i dess helhet. Apostroferandet av Erik den helige har ett klart samband med dennes ställning sompatronus och skyddshelgon för det svenska riket. Till detta har verksamt bidragit den legend som knutits till hans liv och död. Tidpunkten för legendens uppkomst synes vara rätt osäker. Toni Schmid anger i uppsatsen Erik den helige i liturgien^^ att den inte skrivits före mitten av 1200-talet, medan Knut B Westman i Erik den helige och hans tid^* anger Magnus Ladulås’ tid (1275-1290) men att det finns anledning att förutsätta en tidigare uppteckning. Denna uppfattning, som åt Erik den helige ger en betydligt mer framträdande ställning somlagstiftare, bestyrkes även av ordalagen i Erik den heliges legend, när det omhonomheter att legum lusticie promulgacionem^'^ av Toni Schmid på svenska återgivet med ”bjöd lag och rätt”. Det latinska uttrycket styrker närmast den uppfattningen att det här inte rör sig omett enstaka lagstadgande utan snarare omett större rättskomplex. Legendariet om Erik tidfästes till 1277—1281 eller till ungefär samma tidsperiod då en hel del av våra landskapslagar nedtecknades. Givetvis är legendariet i enlighet med tidens sed försett med en hel del förhärligande detaljer men vad som anföres om lagstiftningsverksamheten har mer karaktär av ett återgivande av fakta och bör då somsådant kunna accepteras. Vi återgår till spörsmålet om den kvinnliga arvsrätten. Vid bedömandet av S. 167 i samlingsverket Erik den Helige, Historia- Kult - Reliker. Studier utgivna under red. av Bengt Thordeman, Stockholm 1954. S. 2 i det under not 33 angivna samlingsverket. Såtillvida överensstämmer K. B. Westman med Weibull, Erik den helige i Nordisk historia III: 10, där denne konstaterar att legenden under inga omständigheter kan ligga längre tillbaka än 1280-talet, Uppsala domkyrkas grundläggningstid. Samtidigt påpekar Weibull att nedskriften av legenden föreligger inemot tvåhundra är efter Eriks död, a.a. s. 12. Erik den heliges legend pä latin, fornsvenska och modern svenska utredigerad och översatt av Toni Schmid ss. XI och XVIII i samlingsverket Erik den Helige, Historia - Kult - Reliker, Stockholm 1954.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=