RB 43

A. Kungens lagstiftningsmakt 2. Lagstiftning före Birger Jarl När det gäller att bestämma hur den svenske kungens domsrätt uppkommit och utvecklats, så är ÖgL den källa som man helst bör uppsöka, då den är i hög grad berättande. Därvid får man inte underlåta att även ha utvecklingen av den kungliga lagstiftningsrätten i sikte, eftersom bägge dessa företeelser, lagstiftning och domsrätt hänger samman, dock ursprungligen ingalunda som en kungen förbehållen verksamhet. Bägge funktionerna har, så långt tillbaka som källorna ger möjlighet att se, tillhört landskapsmenigheternas kompetensområde. När det gäller lagstiftningen så innebär redan beteckningen ”landskapslagar” att lagstiftningsrätten ligger hos landskapet eller vad man förr kallade ”landet”. I princip har även domsrätten hört till samma slag av samhällelig verksamhet, eftersom dömande inte gärna kan tänkas annat än somtillämpning av gällande landskapsrätt och domsrätten följaktligen var en landskapets funktion i rättsvårdande syfte. Före Birger Jarls tid har man knappast några belägg på rättsliga ingripanden från kungamakten annat än ifråga om utlänningars ställning vid handel eller vistelse i Sverige. Våra första handelstraktater kan också hänföras till hansans uppkomst och handel med och på vårt land. Hit hör i första hand de traktater som Knut Eriksson redan i slutet av 1100-talet ingått med lybska köpmän och sompå en viktig punkt komatt få en betydelse för bevisrätten i våra landskapslagars processystem.' Det gäller här järnbördens ställning som bevismedel samt över huvud taget ordalierna. Här kan endast noteras att det skulle ta lång tid innan man helt kunde komma ifrån detta bevismedel, inte minst måhända av den anledningen att kyrkan från början intog en rätt tveksam ställning till detta komplex och först genom 1215 års Laterankoncilium definitivt lämnade den gamla ståndpunkten och fördömde användandet av s.k. gudsdomar vid rättegång inför världsliga myndigheter. På ett synnerligen viktigt område har den svenska kungamakten kommit att få stor betydelse för den rättsliga utvecklingen, nämligen det beskydd den kom att lämna till de kloster, som började upprättas under 1100-talet. Att den världsliga makten följde kyrkans krav på beskydd är uppenbart. Man kan naturligtvis fråga sig, vilken juridisk karaktär som detta beskydd hade. Man kan ' ST 50 jämförd med ST 94. Se även Ahniunh, ”Purgacio ferri candidi”. HT 56, 1936 ss. 401-405. 2

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=