164 Etiken sagt att människan tar sin tillflykt till domaren som en levande rättfärdighet^^ och menar att detta är bättre än skrivna lagar, men något längre fram^"* förklarar han dock att det är bättre att styra allt med lag än att överlåta dem till domarens avgörande. I Spm 95, art 4, s. 126 ger Thomas därefter i Isidors av Sevilla efterföljd en indelning av lagarna för olika ändamål. Gång på gång återkommer Thomas till att det är lagens uppgift att främja människomas gemensamma välfärd och kommer slutligen till frågan om sedvanans natur.Denna kan inte ändra den naturliga lagen och heller inte den gudomliga. Det kan emellertid ha lagens kraft och den kan upphäva lag, liksomden kan tolka lagen. Det var dock inte bara i sitt teologiska huvudarbete som Thomas behandlat lagstiftningsspörsmålet. I sina mindre skrifter av filosofiskt innehåll hade han tillfälle att återvända till detta för honomså centrala och viktiga ämne. Med den position somhan intog var det naturligt att hans inflytande komatt sträcka sig även till dem som närmast brukade svara för att lagstiftning gjordes i skriftlig form, eller med andra ord till den klerus sombeklädde de viktiga kanslers- eller skrivarämbetena närmast kungen eller de högsta kretsar som hade ett avgörande inflytande på statslivets gång och utveckling. Även bland Thomas’ skrifter fanns en betitlad De regimine principum, troligen föreliggande färdig redan omkring 1265 och sålunda långt innan ännu Egidius Romanus’ arbete med samma titel hade blivit känt, vilket kan beräknas ha skett senast 1285 då Filip den sköne kröntes. Eftersom Egidii arbete var ett inlägg i debatten mellan påven och konung Filip i Frankrike är det naturligt om uppfattningen hos Egidius närmast blev känd i den västerländska världen och därmed kom att bli av betydelse för författaren till Um styrilsi kununga ok höfdinga, medan det i själva verket är idéer och tankar från Thomas och ytterst från Aristoteles som här kommer till uttryck. Det ideologiska materialet tillhandahölls alltså redan från antikt tänkande och det kom för den centrala makt som mer och mer gjorde sig gällande att bli av stor betydelse, eftersomdet därmed lades en ideologisk grund för dessa strävanden. När det gäller att tidfästa denna skrifts ålder har olika uppfattningar kommit till synes. Detta beror till övervägande delen på att man inte vet vem som är författare till skriften och därför inte heller har någon hållpunkt på personsidan. Skriften har senast utgivits av Lennart Moberg 1964 i Samlingar utgivna av Svenska Fornskrift-Sällskapet somhäfte 235, Bd 69:1. Från Moberg föreligger även en filologisk undersökning av Konungastyrelsen i samma sällskaps serie Spm 95, art 1, s. 116. Ur Nikomachische Ethik, Reclaim, Verlag, Stuttgart 1969 kan från 1132a 22 citeras: ”Der Weg zumRichter aber ist der Weg zumRecht, denn das Wesen des Richters will gleichsamverkörpertes Recht sein”. Spm95, art 1, Ad 2, s. 118. Spm95, art 3, s. 147 och 148. Opuscula omnia necnon opera minora I, Opuscula philosophica, ed. J. Perrifr, Paris 1949.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=