126 KrLL blivit av landskapen antagen och av kungen stadfäst. Därvid kan först och främst konstateras att landslagen i formav MELL efter hand har blivit antagen av de olika landskapen genom att den faktiskt kommit att tillämpas. Detta har i sin helhet ägt rum under 1300-talet, möjligen med undantag för Västergötland beroende på hur man vill tolka Eriks av Pommern stadga av 1416.^ Något särskilt antagande av KrLL från landstingens sida synes inte ha agt rum. När man sedan övergår till frågan om landslagens stadfästelse så har redan vid flera tillfällen konstaterats att någon sådan inte ägt rum av MELL och man har därvid i allmänhet fäst sig vid att denna lag inte innehöll någon kyrkobalk och ansett att detta vore anledningen till att kunglig stadfästelse uteblivit. Så kan dock knappast vara fallet, eftersom inte heller KrLL innehåller någon men icke förty åtminstone ett exemplar av denna lag har en stad- kyrkobalk fästelse. Detta är så mycket egendomligare som det finns till våra dagar i behåll 90 kopior av MELL och 160 kopior av KrLL. Av dessa innehåller endast ett exemplar stadfästelse. Möjligen är det detta förhållande somkomHarald Hjärne att betvivla äktheten av den föreliggande stadfästelsen.'° Detta hänger även samman med frågan om urkundens sigillering. Emellertid har en ingående undersökning av detta spörsmål ägt rum genom vår främsta expert på de medeltida handskrifterna, Jan Liedgren, och dennes resultat redovisas i Holmbäck-Wesséns utgåva av landslagen såsom Bil. 3, Landslagens stadfästelsebrev 1442 och dess besegling}^ Förutom den av Schlyter återgivna stadfästelsen från berlinhandskriften Ms. germ. Quart. 84, av Schlyter återgiven somhs D, finns stadfästelsen i den av Carl IXombesörjda utgåvan av 1608 års tryckta lagbok på svenska samt dessutom i två kopieböcker i Riksarkivet, B 7, som tillhört riksrådet Erik Sparre samt B 8. Stadfästelsen finns även återgiven i Postulata nobiliumav 1594 tillsammans med stadfästelsen av UL och SdmL. Dessa senare uppgifter från 1500-talets slut kan självfallet inte tillmätas något större värde för spörsmålet omstadfästelse av KrLL. Kvar står att det endast är en enda handskrift av landslagen av cirka 250, somförsetts med denna stadfästelse. Redan detta är givetvis mycket märkligt, i synnerhet som denna hand- ’ Enligt Haik)rph, Gambia stadgar s. 42: Forthy at wij annamadhom Swerikes Lagh som the hafde vppe i Landith naer Drotningh Margrcth GUdh hetmes Siael nadhe (hafftve) forst fick Riktth i Swerike/ och nwserdheles maedhan dhegodha Maen som nu for Raetta sittia skole/ epther warom nådige Herre Koning Erikz Budh/ sworit hafwa med them i Rikesins Radh aero! them at holda thet yttersthe the kunna/ aepter thi somhans Breff lydher. Hjarnf synes i sin uppsats Om förhållandet mellan Landslagens båda redaktioner, UUÅ 1884 s. 8 ansluta sig till den tolkning som innebär att Landslagen först i och med Kung Eriks av Pommern stadga av 1416 har blivit antagen i Västergötland, vilket också förefaller vara det rimligaste. Hjarnf 1884 s. 15. " MELLs. LXIII.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=