117 och än tydligare framgår det av västgötarättens två urkunder B 59 (VgL I) och B 58 (VgL II). ÖgL lämnar själv i R 3 §2 upplysningar omden rättsutveckling somifråga omvissa institut ägt ruminomlandskapet och talar i A2 pr uttryckligen omden gamla lagen, då syster ej fick ärva med bröder. I fråga om VmL är förhållandet inte lika självklart, då olika meningar råder om hur DL skall uppfattas. Här ovan har av mig föreslagits en ej förut framförd lösning, enligt vilken DL ursprungligen skulle ha gällt för Västmanland och Dalarna eller samma uppfattning som hävdats av Schlyter. När den nya arvslagen skulle införas har emellertid Dalarne inte velat vara med utan yrkat på bibehållandet av den gamla arvsordningen. Västmanlänningarna skulle då ha velat följa den nya ordningen och därmed också följa den nya UL, varav VmL också i många avseenden är en kopia. Därmed hade Dalarne fått en egen lag i form av vad vi nu känner som DL, som alltså uppvisar en gammal västmannarätt.^^ Under sådana omständigheter kunde knappast en kunglig stadfästelse påräknas och någon sådan har heller inte givits. Något annorlunda är det ifråga om HL. Till stor del är denna en förkortad UL, vilket är naturligt, eftersomULdelvis gällde för Norrland. Det är emellertid känt att det vid HL:s tryckning 1609 fanns åtminstone ytterligare två handskrifter, som nu är förkomna. Därför utgör själva trycket av 1609 en urkund av stor betydelse och vi vet att avvikelser från den till vår tid bevarade handskriften B 49 föreligger. Att vi har kvar fler urkunder eller spår av sådana från denna tid är helt naturligt. Aven för vår tid enorma förändringar i rättsuppfattningen har ägt rum under 1200-talet och början av 1300-talet. Vid upprepade tillfällen har berörts den nya arvsrätten, som enligt modern uppfattning tillhör privaträtten men inte hade samma ställning i gången tid. An viktigare är de av Birger Jarl proklamerade fridslagarna, sedermera av Magnus Ladulås förnyade som edsöreslagarna, där de svåra brotten blir föremål för ett helt nytt förfarande, somäven komatt ge en ny rättegångsordning med en ny formav bevisning. Till dessa förändringar fogades ytterligare andra, som kom att för lång tid framåt bli utmärkande för det svenska samhället. Kyrkan komgenom utvecklingen av privilegier till sin förmån att intaga en ställning med till den världsliga makten konkurrerande anspråk. Kyrkan och dess klerker fick allt större skattefrihet, den fick särskild dornstolsordning för sina medlemmar för vissa förseelser, privilegium fori, samt en begränsad rätt att av sina medlemmar mottaga gävor och tcstamcntsjörmäner. Ärkebiskopen och flera biskopar ingick i rådet och ärkebiskopen gick i brev och urkunder före kungen. Stiften blev den första indelningen med landskapen som ingående delar och biskoparna hade inte bara rätt till vissa böter utan hade själva dornsrätt med egen nämnd. 1 Sl.l, är möjligen tört.itt.irna inne pä samma tankegäng. 1'ormulenngen i SLL 2, s. XXXVI är emellertid sä pass oklar au avsikten inte Iramgär. SLL 3, s. XLIII H.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=