84 om frihet för landets innevånare att till kyrkans förmån lämna själagåvor och upprätta testamenten utan restriktioner, men dessa önskemål skulle aldrig i vårt land komma att villfaras. Kyrkans ställning som ett privilegierat samfund var dock uppnådd och kyrkan och dess män kunde etablera sig som ett stånd inomlandet. Så blev också fallet med den andra stora maktfaktorn inomlandet, nämligen krigargruppen. Det torde sedan lång tid tillbaka i kungens omedelbara närhet ha funnits en hird, som kunde göra anspråk på att vara kungens ”män” i den särskilda bemärkelsen att de stod till hans förfogande. Att detta i regel var stormännen inom landet ligger i öppen dag, eftersom den nya krigarbeväpningen krävde järn och pansar, som inte stod till var mans förfogande. Det är rimligt att varje tjänst till landets eller kungens förmån måste på något sätt honoreras men hur och när detta skett kan inte skriftligen beläggas. Utifrån kommande idéer omriddarväsendet har säkert även hos oss gjort sig gällande. Att tornerspel tidigt ägt rum ger Erikskrönikan visst belägg för, när det omErik Eriksson säges att han inte kunde på grund av sitt lyte deltaga i sådana övningar.*^ Men förmåner för denna grupp har vi inte belagda förrän stadgelagstiftningen under Magnus Ladulås börjar ta form. Det är signifikativt att när kyrkan uppnått sin ställning i vårt land har förmåner för krigargruppen knappast mer än börjat utgå. Alsnö stadga brukar betecknas somden första somtillerkänner kungens män vissa förmåner i formav frälse eller befrielse från att betala för gästning och samtidigt frihet för deras gårdar från sådan gästning av andra. Här skall nu inte genomgås hela detta problem, som tillhör det mest omskrivna och omdiskuterade i svensk medeltidshistoria. Det skall dock erinras omatt i motsats till den kyrkliga privilegiegivningen den världsliga aristokratiens framväxt i stor utsträckning byggde på utfärdandet av kungliga stadgor, som inrymde förmåner för denna grupp och därmed gjorde denna till ett stånd inomriket. På den relativt korta tiden av sextiofemår från 1280 och framtill landslagens utarbetande utfärdades inte mindre än nio stadgor, som mer eller mindre berörde det världsliga frälset och bidrog till dettas utveckling, nämligen följande: 1280*" 1284*5 1. Alsnö stadga 2. Skenninge stadga I 3. Magnus Erikssons gårdsrätt I 4. Telge stadga I, Närkeslagen 5. Skara stadga Frälserätt tillförsäkras kungens rådgivare. SD 799 SD 813 1319 86 SD2773 SD 3106 1330 1335 ” EK 73-74. Ovan s. 53. Ovan s. 53. ** Ej hos H.iMxiRPH.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=