18 forskningsuppgifter nästan alltid vara ogörligt. Att en oftast snäv gräns är satt för utredningarna av rättsgenetiska processer i vad angår rättfärdighetsmotiven, bör dock inte föranleda ett uppgivande av försöken att därvidlag nå så långt det är möjligt. En fördjupad kunskap om denna faktors betydelse och verkningar är överhuvudtaget nödvändig för förståelsen både av rättshistoriska och allmänhistoriska utvecklingsförlopp. Utöver möjligheten att människor kunna uppfatta en regel somrättvis därför att den tjänar deras intressen finns det ett samband mellan rättfärdighetsmotiv och rättspolitiska motiv, somhar grundläggande betydelse. Detta viktiga samband kan uttryckas i en sats, som torde kunna betecknas som axiomatisk. Den säger att en regel, somav alla de människor, vilka berörs av den, uppfattas såsom nödvändig för hela samhällets funktion, av dessa människor också uppfattas såsom rättvis. Ekvivalensreaktionen bakom denna rättvisebedömning kan beskrivas så att även de, som skadas i sina intressen av regeln, uppfatta den som rättvis därför att skadan framstår såsom kompenserad av de fördelar, som de ha av samhällsmekanismens effektivitet. Satsen synes kunna nyanseras: man torde sålunda kunna antaga att omen viss regel av de berörda människorna uppfattas såsom önskvärd för befordrandet av en central samhällsfunktion/m«s det åtminstone en tendens hos dessa människor att uppfatta den såsom rättvis. En dylik' positiv rättvisereaktion förutsätter emellertid att de av regeln berörda människorna acceptera det bestående samhället. Omså icke är fallet kan vederbörande väl anse regeln nödvändig för att samhället — med dess nuvarande beskaffenhet — skall fungera, men han reagerar därför icke så att han uppfattar regeln såsomrättvis. En annan sida av detta samband mellan samhällspolitiska motiv och rättfärdighetsmotiv är att om en individ eller grupp handlar på ett sätt som överensstämmer med samhällets intressen så föreligger det en tendens att uppfatta en regel, sommedför att individen eller gruppen genomsitt handlingssätt tillfogas skada, såsomorättvis. Här diskuterade samband mellan samhällspolitiska motiv och rättfärdighetsmotiv är tydligen i första hand avhängigt av uppfattningen omen viss regels betydelse för hela samhällets funktion. Ju nödvändigare en regel ter sig, ju fler människor som ansluter sig till denna bedömning, ju mer oförbehållsamt och allmänt uppfattas den somrättvis. Sambandet mellan nödvändighetsbedöming och rättvisereaktion har på straffrättsteorins område kommit till uttryck bl.a. i Beccarias bekanta uttalande: ”. . . mi credo indiritto di cavarne una consequenza generale, cioé, che non si puö chiamare precisamente giusta (il che vuol dire necessaria) una pena di un delitto . . .” (C.B. de Beccaria, Dei delitti e delle pene, 1764, kap. XXXIX). Sambandet ifråga har även den bl.a. ur källtolkningssynpunkt intressanta konsekvensen att ett samhällspolitiskt motiv även kan ha verkan som rättfärdighetsmotiv, vilket innebär att en samhällspolitisk motivering tillika kan vara en rättfärdighetsmotivering.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=