RB 42

166 upp det kriminalpolitiska problemet i en PM 1978; 1. Däri behandlades även den civilrättsliga frågan om godtrosförvärven. Rådet rekommenderade att statsmakterna förutsättningslöst skulle pröva frågan om en ny inskränkning av möjligheterna till godtrosförvärv beträffande stöldgods. Enligt BRÅ skulle en försiktig nedtoning av exstinktionsprincipen i vissa fall kunna förstärka den allmänpreventiva effekten av de föreslagna ändringarna i brottsbalken och stöldgodslagen. Därmed hade man - tydligen utan att uppmärksamma det - nått fram till den sida av vindikationsproblematiken, som spelade en så central roll i det femte nordiska juristmötets förhandlingar år 1884. Där hade det förts en inträngande och klargörande debatt, somförmodligen hade varit värdefull somorientering för BRÅännu ett århundrade senare. BRÅ-promemorian remissbehandlades varvid man även inhämtade yttranden över förslaget till lagrådsremiss av år 1972. Men någon klar vägledning uppnåddes knappast genomremissförfarandet. De myndigheter och organisationer som fått tillfälle att yttra sig företrädde en rik provkarta på ståndpunkter alltifrån klara uttryck för sympati för den urgamla oinskränkta vindikationsrätten till lika klara uttryck för sympati för de exstinktiva godtrosförvärven. Flertalet remissinstanser uttalade emellertid ett principiellt instämmande i tanken att man i brottsbekämpningens intresse skulle försöka genom lagstiftning inskränka möjligheterna till godtrosförvärv av stöldgods.^ BRÅ-promemorian blev föremål för en proposition (1979/80:66) om skärpta regler beträffande häleri, vari departementschefen också berörde frågan om godtrosförvärv av lösöre: * ”En möjlighet är här att inte alls medge att stöldgods blir föremål för godtrosförvärv, något som gäller i Danmark, Finland och Norge. En annan utväg skulle kunna tänkas vara att, i enlighet med vad som föreslogs i betänkandet SOU 1965; 14, ålägga förvärvare av stöldgods att bevisa att han med skälig noggrannhet har undersökt överlåtarens åtkomst. Tillräckligt underlag för att i förevarande lagstiftningsärende föreslå så stora ändringar i rättsläget beträffande godtrosförvärv som de senast beskrivna finns dock inte enligt min mening. I sammanhanget bör anmärkas att det i nuvarande rättspraxis finns en klar tendens att ålägga köparen en förhållandevis långtgående undersökningsplikt i fråga omvissa slag av stöldbegärlig egendom, i synnerhet motorfordon. Frågan om en ändring i den nu aktuella regleringen, som givetvis har flera aspekter och rymmer fler problemän jag här har nämnt, får därför övervägas vidare i lämpligt sammanhang. Erfarenheterna av den nyligen införda norska lagstiftningen i ämnet kan också ge anledning till nya nordiska överläggningar.” Propositionen föranledde en motion (1979/80:274) somtog upp godtrosförvärven mot bakgrund av häleribrottslighetens utveckling.^ ^ SOU 1984; 16 s. 45. ^ Jag följer här referatet i SOU 1984: 16 s. 46 f. ^ Referat hämtat från SOU 1984: 16.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=