RB 42

KAPITEL VIII Tillkomsten av den norska lagen om godtrosförvärv av lösöre av den 2 juni 1978 De gemensamma nordiska ansträngningarna under 1960- och 1970-talen att åstadkomma en så likartad lagstiftning sommöjligt beträffande godtrosförvärv ledde i Norge till ovannämnda lagstiftning. Man kunde ha väntat sig att denna skulle bli av betydelse för det utredningsarbete somledde till 1986 års svenska lag i frågan. Men så blev inte fallet; svensk och norsk rättstradition var alltför olika på detta område. I Sverige var huvudfrågan hur man skulle bedöma en konflikt mellan en ägare till stulet gods och en godtroende förvärvare. Men i Norge var det aldrig tal om att frångå ägarens oinskränkta vindikationsrätt i dessa fall. Uppmärksamheten i det norska lagstiftningsarbetet var helt koncentrerad på godtrosförvärv av gods, som ägaren frivilligt lämnat ifrån sig och som sedan sålts eller pantsatts. I Sverige var dessa fall redan genom 1734 års lag reglerade i HB 11:4 och 12:4, som där gav möjlighet till godtrosförvärv av utlånat eller utlejt förskingrat gods. Det norska lagstiftningsarbetet låg alltså vid sidan av vad som var intressant i Sverige. Att det i här föreliggande arbete ändå kortfattat behandlas beror på det stora intresse somden norska debatten har för här behandlad metodologiska frågor. Den norska debatten i odelstinget illustrerar på ett mycket belysande sätt tidlösheten i godtrosförvärvets problematik.' Strävandena i riktning mot en likartad lagstiftning om godtrosförvärv i de nordiska länderna rönte en påverkan från ”Rominstitutet för en gemensam europeisk privaträtt”.^ Detta institut arbetade beträffande godtrosförvärven för ett allmänt erkännande av exstinktionsprincipen. I Norge, där den oinskränkta vindikationsrätten, alltså ägarens rätt att utan lösen återtaga gods från förvärvaren, vare sig godset med eller mot hans vilja kommit ur hans besittning, hade gällt ända sedan medeltiden, uppkomunder lagstiftningsarbetets gång partipolitiska motsättningar.^ Den norska regeringen lade år 1977 framen proposition till odelstinget men ärendet blev ej behandlat då. Vid behandlingen av en ny proposition till odelstinget 1977/78, då ärendet ' Odelstingets protokoll 18 ma) 1978, Sak nr. 7, s. 336 ff. ’ Loc cit. s. 336 och SOU 1984: 16 s. 93 ff. ^ Ang. Christian V:s Norske Lov och dess förhistoria se E. Anners, Hand wahre Hand, s. 179 ff.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=