117 vi skall få se i det följande uttalade en auktoritativ gestalt, landshövdingen Axel Bergström, denna förmodan i den fortsatta debatten på juristmötet.^^ Sparre slutade med ett instämmande i Nordlings mening att mötet icke borde göra något bestämt uttalande angående de av Lassen framförda satserna. Han bad därtill - på goda grunder - om förlåtelse för att han ”kanske alltför länge uppehållit Herrarne”, men framhöll som ursäkt att: ”detta är ett ämne, hvarmed jag i mångfaldiga år har sysselsatt mig, och somallt för mycket intresserar mig, för att jag skulle kunna undgå att med någon värme uttala mig derom.” 6. Otto Staél von Holsteins debattinlägg Presidenten för Göta hovrätt, Otto Staél von Holstein,tognärmast till orda, främst för att korrigera en enligt honom felaktig uppgift hos Lassen angående svensk praxis: Enligt en uppgift hos Lassen skulle "Göta hofrätt och Hofrätten öfver Skåne och Blekingejemte de under dessa Hofrätter lydande domstolar vara böjda att antaga, att den, från hvilken en sak blifvit stulen, egde vindicera densamma utan att vara förpligtad, att gifva den, som i god troförvårfvat saken, skadestånd-, hvaremot Svea Hofrätt och de derunder lydande domstolarne skulle hysa en motsatt åsigt, d.v.s. att förvärfvare i god tro är berättigad till lösen. Då jag läste detta, föreföll det mig såsom en nyhet. Jag har gjort min föregående bana i Svea Hofrätt, der jag aldrig hört annat i fråga sättas, än att innehafvare i god tro är berättigad till lösen, och under den korta tid, jag varit president i Göta Hofrätt, har jag heller aldrig förnummit något annat.” Med anledning af den ifrågavarande uppgiften hade han emellertid samtalat med ganska många af Göta hovrätts ledamöter och därunder lydande underdomare, men ingen enda av dem hade hyst en annan åsikt än den som tillämpades av Svea hovrätt. Han hade heller inte träffat någon, som sagt, att det förr i världen tillgått på annat sätt. ”Jag kan derför påstå, att denna uppgift, som blifvit lemnad af några riksdagstalare, icke, i hvad den rör praxis inom Göta Hovrätt, är grundad på något faktiskt förhållande.” Vad beträffade hovrätten över Skåne och Blekinge kunde han visserligen inte lämna bestämd upplysning om dess praxis, men han hade samtalat med rätt många domare även från den hovrätten, och ingen av dem återställa. K.M:ts Utslag, d. 20 Sept. 1855.” Kursiveringen av ”på allmän marknad” återfinns hos Uppström. Samma text med obetydlig omredigering finns i Norstedts lagedition av år 1864 under ovannämnda förordning, men utan kursiveringen. Ang. Bergström, se ovan s. 65. Otto Vilhelm Staél von Holstein (1834-1902) blev 1873 assessor i Svea hovrätt, 1879 byråchef för lagärenden i justitiedepartementet och ledamot av Nya lagberedningen. 1883 blev han president i Göta hovrätt. Enligt C. Björling (Sv.M.o.Kv.) skulle han ”genom stil, skarpsinne och modern rättsuppfattning intagit en framstående plats bland Sveriges jurister”. Ett stöd för att dessa lovord inte bara var konventionella är det förhållandet att Staél von Holstein är 1893 blev jur. dr. h.c. i Uppsala.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=