94 bästa debattinlägg, som någonstädes i Norden publicerats i denna svåra och omtvistade fråga. Lassen var långt före sin tid. Han avvisade, utan att direkt säga det, den tyska begreppsjurisprudensens dogmatiska metod, och diskuterade vindikationsfrågorna främst med utgångspunkt från vad samhällsförhållandena krävde. Han är också den förste, som för in i debatten ett statistiskt grundat ekonomiskt material om de faktiska förhållanden debatten gällde. Tidigare hade man därvidlag — liksomi regel i så många andra juridiska frågeställningar - byggt på mer eller mindre plausibla generaliseringar av subjektiva intryck. Lassen kunde på fleraväsentliga punkter visa hur det förhöll sig i verkligheten. Det är alltså all anledning att stanna närmare inför hans avhandling, särdeles som den klart syftade till att lägga fram riktlinjer för en gemensam nordisk rättslig reglering av området ifråga. Lassen inleder avhandlingen med en systematisk analys av de olika typer av regleringar på vindikationsrättens område, somutvecklats inomeuropeisk rätt, till vilken han tydligen, ehuru underförstått, räknar den nordamerikanska. Han skiljer sålunda mellan vad han kallar det romerska systemet (ubi rem meam invenio, ibi vindico), i vilket ägaren tager åter sin egendom varhelst han finner den och det utan lösen eller annat slag av motprestation till tredje man, och de system, som förstärkt tredjemans position. Därvid påpekar han att ingenstädes har ett absolut exstinktivt godtrosförvärv till annan lös egendom än pengar och vissa slag av löpande värdepapper utvecklats. Som motpart till det romerska systemet uppställer han det preussiska, alltså reglerna i APL (Allgemeines Preussisches Landrecht), där tredje man har rätt att kräva lösen enligt vederlagsprincipen, likvisst med ett antal stränga begränsningar av denna fördelaktiga position. Mellan det romerska och det preussiska systemet finns, framhåller Lassen, ett antal problemlösningar, som intager en mellanståndpunkt. I dessa skiljer man mellan de fall, där godset kommit ur ägarens hand genom stöld (rån etc.) eller frivilligt anförtrotts annan genom lån (lega etc.). I det förra fallet har ägaren, inomolika tidsgränser, vindikationsrätt, i det senare fallet får tredje man behålla godset. På sin höjd tillerkänns ägaren en lösningsrätt enligt vederlagsprincipen. Lassen kallar detta system ”det germanska”. Enligt honom tillämpas det romerska systemet i Danmark, Norge, England och Nordamerika, och det ”preussiska” endast i Preussen. Det germanska gäller däremot i den tyska handelsrätten samt i åtskilliga tyska partikulära rättskällor liksomi Österrike, Schweiz, Frankrike, Italien, Holland och Sverige.*^ N. Lassens avhandling är den första mera ingående komparativa framställningen av vindikationsproblemen, som tillkommit i något nordiskt land. Det kan här nämnas att Lassens karakteristik av dansk och norsk rätt i vad vindikationsrätten angår såsom tillhörande det romerska systemet icke bör fattas så att Lassen trodde att reglerna ifråga var av romerskt ursprung. De var rent germanska och gick tillbaka ända till Gulatingslagen och Jyske Lov. Se E. Anners, Äganderätt, s. 30 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=