91 VgL II finns bevarad i en handskrift tillsammans med Bjärköarätten. I slutet på handskriften är avskrivet ett latinskt brev angående mötet i Tälje år 1345. Allt är skrivet med samma hand och nämnda årtal utgör alltså en terminus post för handskriften. Omedelbart efter lagens slut följer tilläggen, skrivna av samma hand och utan några rubriker. VgL II anses vara en bearbetning av VgL 1. Schlyter menar att denna bearbetning är i det närmaste samtidig med Upplandslagens kodifiering. Något skäl för denna åsikt anförs inte. Kyrkobalken finns bevarad tillsammans med landslagen i flera handskrifter från 1300- och 1400-talen. Den vedertagna uppfattningen är att författaren till VgL I är lagman Eskil. Denne skulle omkring år 1220 ha ”nedtecknat” lagen. Godtagbara belägg för denna uppfattning saknas emellertid.Denhar stötts av den äldre språkvetenskapliga litteraturen om västgötarätten. Ofta finner man där en framträdande tendens göra både språk och innehåll så gammalt sommöjligt. Detta har bland annat lett till de tidigare nämnda spekulationerna om att den kristna edsformeln i själva verket skulle åberopa de hedniska gudarna.Den förutfattade meningen omlagens ålderdomlighet har styrt språkanalysen. Landslagarna Den äldre landslagen utarbetades vid mitten av 1300-talet och till denna tid daterar också Schlyter sin hsA. Han anger emellertid att man på många ställen inte kan avgöra om rättelser och tillägg är gjorda av samma eller senare hand. HsAoch femövriga handskrifter härstammar enligt Schlyter från ett annat original än de övriga. Lagen saknar både förord och stadfästelse och var länge anonym. En revision av landslagen utarbetades vid tiden för Kristoffer av Bayerns trontillträde. Hertig Kristoffer hade utropats till kung i Danmark och underhandlingar pågick om hans val till konung även i Sverige och Norge. Inför valet avkrävdes Kristoffer försäkran att han skulle respektera den nya lagen. Genom en urkund daterad 2 maj 1442 påbjöd han som kung i Sverige den nya lagen till efterlevnad. Holmbäck-Wessén vill göra gällande att den äldre landslagen började tillämpas på 1350-talet i de centrala svealandskapen och Östergötland. Bevisen för detta är fastebrev, som skulle ha utfärdats efter landslagens föreskrifter, samt att titeln häradshövding förekommer i dessa även för svealandskapens del.^* Att man använde delar av landslagen, i synnerhet reglerna om fastighetsförvärv, vilket kunde gälla intressenter i flera landskap, säger emellertid ingenting om hur man ställde sig till övriga delar av lagen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=