88 I vems intresse har flockarna omsjälagåva och testamente tagits bort? De kvarvarande raderna av flock 15 visar att de borttagna flockarna med stor sannolikhet överensstämt med motsvarande i hsA. Södermannalagens bestämmelser om själagåva och testamente är med ett undantag de för kyrkan minst fördelaktiga av alla provinslagars. Det som skiljer Södermannalagens bestämmelser från övriga svealagars är att den har återlösningsrätt för arvingen till donerad bördsjord, omarvingen inte godkänt gåvan eller omhan varit omyndig. Detta var en mycket betydelsefull begränsning av kyrkans möjlighet att förvärva sådan jord. I de övriga svealagarna har ägaren rätt att donera en tiondel av bördsjorden mot arvingens vilja.Det är alltså högst sannolikt att återlösningsrätten var en stor stridsfråga. Denna rätt stred mot kyrkans krav på att Kristus skulle vara medarvinge vid alla arv.*^ I kyrkans intresse bör därför ha legat att inte ha några bestämmelser härom. Å andra sidan finns i slutet av Jordabalken en bestämmelse somgynnar även kyrkan, nämligen att all avlingejord sominte är köpt för bördsjord får avyttras till vem somhelst. Både hsA och hsB har denna passus. I hsB är den antagligen skriven med samma hand somskrivit början på flocken omsjälagåva. I hsA upprepas denna passus i kyrkobalken i slutet av flocken omtestamente och motsäger därmed ett tidigare stadgande i samma flock. Först står den gamla regeln enligt vilken man av avlingejord får ge hälften om man är frisk och tredjedelen omman är sjuk. Arvingen har samtidigt återlösningsrätt även här. I nästa mening stadgas emellertid utan inskränkning att för sin själ får man ge all avlingejord omman vill. Detta strider i sin tur också mot jordabalkens regel att sådan avlingejord inte får vara köpt eller på annat sätt förvärvad som bördsjord.*^ Det är tydligt att den nya bestämmelsen stått i marginalen i förlagan till hsA och alltså tillkommit senare än texten i övrigt. Den överensstämmer med reglerna för avlingejord i Upplandslagen, och det är sannolikt denna lag somvarit förlagan.Eftersomskriften i hsB avviker från huvudskriften just i partiet om avlingejord i jordabalken liksomi början av flocken omsjälagåva och är likartad i dessa bägge fall, drar jag slutsatsen att avbrottet i hsB hade att göra med frågan omdonation av avlingejord. Man har alltså i flocken om testamente i hsA smugit in en bestämmelse om fullständig donationsrätt till avlingejord, som strider mot andra regler i lagen. Omdetta skett även i hsB bör det ha legat också i de världsliga jordägarnas intresse att ta bort de aktuella flockarna. Men vi vet inte omdetta skett. Och även omså vore, är Södermannalagens regler för själagåva och testamente ofördelaktigare för kyrkan än andra svenska lagars, undantagandes Tiohärads kyrkorätt. Slutsatsen blir att kyrkan hade det största intresset av att de aktuella flockarna togs bort. Ominga i lagen givna begränsningar fanns för donation av jord hade kyrkan möjlighet att öva påtryckningar till större offervillighet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=