196 ligt utnyttja sina släktingar. Däremot är avsikten inte att avskaffa släktingarnas bötesansvar för brottslingen. Kyrkan har heller inteverkat i den riktningen, det framgår av ärkebiskopens uttalande. Han ger istället klartecken för hämnd mot släktingarna, omdessa inte bötar. Skånerätten visar också en kraftig tendens att öka antalet urbotamål med godskonfiskation som följd. Behovet av släktens bidrag ökade alltså. Man har heller inte stadgat straff för hämnd på annan än gärningsmannen, utomför skånerättens del i det fall att mannen stannar kvar i stiftet och alltså själv har möjligheter att betala boten. I övrigt består hämndrätten. Både Eriks själländska rätt ochJutalagen har liknande bestämmelser men ättböterna har här gjorts obligatoriska.Nu anges också detaljerat enligt arvsordningen hur böterna ska betalas och mottagas. Den fredlöses gods konfiskerades av kungen.^ Dansk rätt har alltså utförliga regler för ättböter och saknar samtidigt förbudet att hämnas på annan än gärningsmannen. 2 De norska provinslagarna har avsnitt omättböter i formav utomordentligt detaljerade regler för i vilken ordning och hur mycket av böterna somvarje släktmedlem ska betala och mottaga.** I landslagen avskaffas ättböterna och samtidigt genomförs ändringar som drastiskt minskar kungens andel av böterna och vid fall av godskonfiskation garanterar att målsägaren får sin andel före kungen. Vidare bestraffas hämnd på annan än gärningsmannen, vilket klassas somurbotamål.^ Norsk rätt genomför alltså i motsats till dansk de förändringar som är nödvändiga för att avskaffa det legala släktansvaret. 3 Av svenska lagar har götalagarna. Dalalagen och Hälsingelagen regler om ättböter.* Enligt Östgötalagens dråpsbalk utgör den samlade släktboten half siunde mark okfiura örtughaer. Fädernefränderna bötar två tredjedelar och mödernet en tredjedel och på samma sätt tar man emot böterna. Släktskapen räknas till sjunde man, vilket var släktgränsen enligt den kanoniska beräkningen före år 1215. Om några släktingar vägrar att betala, ska de andra av dråparens släkt stämma dem för att få ut deras del. Men den dräptes fränder ska hämnas på dråparens fränder för att få ut boten och inte stämma. Detta är till innehållet helt överensstämmande med Knut VI :s stadga om
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=