180 brottslingen blir gripen. Det framgår inte klart om gripandet kan ske i efterhand. Ombrottslingen inte blir gripen men överbevisad är påföljden fredlöshet och godskonfiskation. Här gäller alltså inte principen, att det blir lindrigare påföljd vid lägre bevisning. För mål med dubbel och tredubbel bot anger Östgötalagen ingen bevisning. Men denna kan i varje fall inte ha varit lägre än svarandens två- eller tretolftsed och det betyder en nämnd, som han endast till hälften själv väljer. Som nedan ska visas kan åklagarna emellertid föra dessa eder till överprövning hos biskops- eller häradsnämnden. Rätten till ed görs därmed illusorisk. Bestämmelserna häromstår kvar från den äldre versionen av Östgötalagen. Den ovannämnda vittneskombinationen, somuppenbarligen är hämtad från skånerätten, tillämpas i Östgötalagen även vid sår.'^ 3 I landslagen är det häradsnämnden som avgör dråpsmål. Ombrottslingen blir gripen på färsk gärning är påföljden dödsstraff men utan godskonfiskation. En dråpare somhunnit undan men sominfinner sig vid tinget med lejd har rätt att föra sin sak till kungen. Detta innebär att målet avgörs av häradsnämnden under kontroll av kungens ombud. Häradsnämnden prövar frågan om nödvärn. Har sådant förelegat döms till böter. I annat fall blir dråparen fredlös och får lösa sig efter överenskommelse med målsägaren. Kungens och häradets rätt är uttryckligen maximerad till vardera 13 marker och 8 örtugar, alltså tillsammans 2/3 av en 40-markersbot. Boskövling ska uttryckligen inte förekomma vid sådana mål sominte är nidingsverk.** Häradsnämnden kan också fungera som en prövningsinstans när det gäller att få fram möjliga dråpare av ett antal personer på samma dråpsplats. I praktiken blir detta samma förfarande somi Östgötalagen. Både för dråp och sår får sedan käranden binda en av dessa till brottet.’^ För målen med dubbla böter gäller samma bevisning somför dråp.“° Landsförräderi och dråppå rätt herre Vid misstanke om dessa brott avgör i svealagarna ”tolv män” vid misstanke. Här gäller regeln att denna bevisning ger samma straff, livet och allt gods inklusive jorden, som vid bar gärning.’* För dessa mål frångår alltså lagarna den princip somsäger att lägre bevisning ger lägre straff. I Östgötalagen bevisas landsförräderi av sex bofasta män och straffet är också här förlust av liv och allt gods inklusive jorden. Också här frångås principen att lägre bevisning ger lägre straff genomatt ”ubersiebnungs”förfarandet används
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=