165 vid nåm. När myndigheten själv gjorde utmätningen fanns vidare stor risk för myndighetsmissbruk. För en målsägare med resurser att själv skaffa täckning för sin fordran måste panttagning vara det självklara alternativet. Att panttagandet för den enskilde uppfattades som en rättighet framgår av den senare kontinentala lagstiftningen. Karl den store förbjuder de underkuvade sachsarna att använda självpantning.'"^ Men i Treuga Heinrichi, Henrik VII:s ”Reichslandfrieden” av år 1224, tillåts självpantning efter domarens dom, om svaranden vägrar att ge käranden gottgörelse.'^ Den somförhindrar denna panttagning betraktas som rånare. Det är alltså samma regler som i äldre rätt, vilka här högtidligen sanktioneras. Att denna panttagningsrätt existerade även vid tiden för Mainzer Reichslandfrieden av år 1235, utfärdad av Fredrik II, framgår av de särskilda bestämmelser som där ges till skydd för kyrkans gods. Det blir förbjudet att ta pant i kyrklig egendom för det fall att kyrkliga advocati begått brott eller råkat i skuld. I andra fall var panttagande tillåtet men det måste föregås av domarens dom, en upprepning alltså av äldre bestämmelser.'^ Tredskoprocessen i nordisk rätt. I nordisk rätt gör sig samma regler gällande som i kontinental, både vad gäller tredska och exekution. Här finns många paralleller somav utrymmesskäl måste förbigås. Hit hör reglerna för boskifte och laga förfall, vilka i de flesta lagar förekommer i samband med bestämmelserna om tredska. Förfallsgrunderna kan dock skifta. Ett annat parti har redan redovisats i samband med bysakerna. Det gäller reglerna för omhändertagande av skadevållande djur som säkerhet för ersättning av förstörda grödor. Det formella förfarandet vid tredska överensstämmer i alla nordiska lagar med det ovan redovisade i kontinental rätt. Omden anklagade vägrar att överhuvud svara i målet måste han stämmas minst tre gånger innan vidare åtgärder kan vidtagas.''' De flesta yngre lagar nöjer sig med de tre stämningarna, varpå utsökning får ske. I svensk rätt gäller detta Södermannalagen, stadslagen och den yngre landslagen.'" Av provinslagarna har Upplandslagen och Ostgötalagen särskiljande bestämmelser. Eftersom i svensk rätt kung och lokal myndighet har böter för praktiskt taget alla brott, har tredskoprocessens utformning också stort intresse för myndigheterna och den visar maktförhållandet mellan democh den enskilde. Upplandslagen I Upplandslagen krävs en omfattande process mot en anklagad som äger egendom att betala böterna med. Det krävs i det fallet två vändor med tre ting plus
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=