RB 41

160 ena sidan och Östgötalagen med Jutalagen och norsk rätt å andra. Svealagarna betraktar inte grov stöld somett urbotamål, vilket de andra lagarna gör. Dessa står därmed närmare den kontinentala landfredslagstiftningen. Det betyder att målsägarens rätt står tillbaka för kungens. Av de nordiska lagarna ger norska landslagen kungen den största makten. Motpolen utgör de centrala svealagarna, där målsägaren bestämmer över tjuvens öde. Som anklagad har den enskilde också den bästa rätten i svealagarna, genom att han vid misstanke alltid får försvara sig med en edgärd han själv har valt. Också i svensk rätt märks straffskärpningen genom att fulltjuven enligt landslagen inte får lösa sig med böter. Men detta gäller inte stöld på herreplanet, där tvärtommildare regler inträder. I nordisk rätt är det f.ö. endast kyrkan somkräver särskilt grymma dödsstraff för stöld, nämligen när kyrkan själv blir utsatt. Östgötalagen har fått en terminus post vid tidpunkten för landslagens tillkomst genom den avancerade juridiska utformningen av hemulsbestämmelserna.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=