156 1 motsats till all annan tjuvnad är alltså påföljden mildrad i senare lagar när det gäller stöld på herreplanet. Allmänna åligganden och enskild förlikning Liksom vid all kriminalitet är allmänheten i kontinental rätt skyldig att vid stöld medverka till brottslingens infångande. Det är förbjudet att släppa en fasttagen tjuv, denne måste tillsammans med tjuvgodset överlämnas till domaren. Lombardan bestraffar den med tjuvsböter som först tillfångatar tjuv och sedan släpper honomistället för att föra honominför domaren. En fri man som anklagas för stöld måste ställa borgen. Med landsfredslagstiftningen skärps kraven på allmänhetens deltagande i brottsbekämpningen.^* Av de nordiska lagarna är det norska landslagen, som står den kontinentala landfredslagstiftningen närmast. Här ges påfallande mycket utrymme åt att fastlägga allmänhetens och även den kunglige ombudsmannens skyldigheter att omhänderta tjuven. Allmänheten är skyldig inte bara att föra en påträffad tjuv bunden till kungens ombudsman utan också att följa honom till avrättningsplatsen. Den sompåträffar en tjuv får favören att själv få behålla tjuvgodset, om ingen ägare anmäler sig. Att frita en fasttagen tjuv jämställs med landsförräderi. Kungens rätt är säkrad mot målsägarens ensidiga åtgöranden och mot enskild förlikning. Om någon påträffar sin egendom hos en annan person och återtar den, måste det ske inför vittnen och med uttrycklig försäkran att kungens rätt därmed inte ska omintetgöras. Omhan hittar sitt stulna gods men ingen tjuv, måste han likaledes ha vittnen på att tjuv saknas, när han återtar sitt gods. Annars kan han bli anklagad för att ha omintetgjort kungens rätt. Om någon kungens tjänsteman anklagar en bonde för att i hemlighet ha förlikt sig med tjuven måste bonden värja sig med ed. Denna lagstiftning finns både i provinsrätten och i landslagen. Dansk och svensk rätt saknar sådana detaljerade regler om allmänhetens skyldigheter och likaså om hur målsägaren måste agera för att inte träda kungens rätt förnär. Målsägarens rätt är också allmänt starkare i dansk rätt och i svealagarna. Men det betyder inte att han hade rätt till enskild förlikning. Det finns också ett allmänt förbud att släppa bunden tjuv. Böterna är i svensk rätt liksom i Jutalagen 40 marker. Enligt svenska landslagen ska länsmannen svara i denna sak på samma sätt sombonden. De svenska lagarna premierar liksom de norska uppspårandet av tjuvar genom att den som fångar annans tjuv får betalt för detta. I Upplands- och Västmannalagarna kallas denna avgift laga lösen och uppgår till en fjärdedel av tjuvgodset. Övriga lagar har varierande summor. Både målsägare och myndigheter har intresse av att tjuven fasttages. Men laga lösen belastar endast den bestulne. Kungens bötesrätt är alltså fortfarande
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=