155 jorden konfiskeras. Misstanke kräver tretolftsed, således samma svåra försvar somför gortjuven. Redan ASun har en skärpning av reglerna för åkerstöld jämfört med Skånelagen. Detta brott motiverar enligt ASun att tjuven grips och bunden förs till tinget även omvärdet av det stulna inte ens uppgår till en penning och även om fängsling annars inte får förekomma för värden under 5 penningar. Det betyder ett relativt mycket svårare straff för åkerstöld än för annan stöld. Kreaturs- och åkerstöld har också ert särställning i norsk rätt genom att all sådan stöld räknas somfulltjuvnad oavsett värdet.^'* Västmanna- och Dalalagarna har stening som dödsstraff för åkertjuven. Upplandslagen och Södermannalagen jämställer däremot åkerstöld med vanlig tjuvnad. Stening somdödsstraff för tjuvar förekommer också i norsk rätt. Det är ett i den mosaiska rätten vanligt sätt att avliva brottslingar. Förekomsten i nordisk rätt visar det starka gammaltestamentliga inflytandet.^^ Även när det gäller kreaturs- och åkerstöld går det alltså en skiljelinje mellan de centrala svealagarna å ena sidan och Östgötalagen, norsk och dansk rätt å andra. De senare lagarna står under ett betydligt starkare kyrkligt inflytande. Kyrkans särskilda intresse av stränga straff för stöld av kreatur och jordbruksprodukter hängde dels samman med dess svårigheter att skydda sin egen egendom, dels dess intresse av att inte få underlaget för tiondet minskat. Grödan och djuren välsignades av kyrkan. Att stjäla därav var att minska Guds rätt, man bryter som Östgötalagen säger ”Guds lås”. ASun säger också att det på • grund av avskyn för tjuvnad är tillåtet att bära järn och avlägga ed även på kyrkans stora helgdagar för att målsägaren inte ska behöva vänta på att få sina ägodelar tillbaka. För inbrott i själva kyrkan har ASun ett särskilt stadgande, vari förordas ett extra grymt dödsstraff, nämligen rådbråkning på hjul. Hästlån Bestämmelserna om olovligt förfogande av häst hör i svealagarna till konung Magnus stadga om våldgästning samt om gengärd och skjutsgärd och därmed till vad jag inledningsvis karakteriserat som brott på herreplanet. Hur bedöms då denna brottskategori? De centrala svealagarna stadgar förbud att olovligen ta en annans ridhäst utomomhan har kungens öppna brev härom. I annat fall ska vederbörade dömas somtjuv. I landslagen är bestämmelsen mildrad därhän, att målsägaren kan åtala för stöld eller rån, vilket han vill. Fälls den anklagade för rån betyder detta böter på 40 mark men inte dödsstraff. Enligt VgL II ska den som olovligen tar annans häst dömas till fulla tjuvsböter men inte låta sitt liv för detta.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=