153 Både i äldre och yngre kontinental rätt bestraffas vissa former av stöld härdare än andra. Det gäller nattlig stöld, stöld i samband med inbrott och stöld frän kyrkan samt upprepad stöld. Påföljden i nordisk rätt Alla de nordiska lagarna gör skillnad mellan stor och liten stöld och graderar den mindre stölden pä varierande sätt. Norsk rätt har sin egen skala, dansk och svensk rätt läter gränsen till full stöld gä vid 1/2 mark. Dansk rätt tillämpar principen om dubblering av det stulnas värde som ersättning till mälsägaren, norsk rätt har särskild värdering och svealagarna har tredelning mellan mälsägare, kung och hundare. Det väsentliga är emellertid om grov stöld betraktas somett urbotamäl i anknytning till landfredslagstiftningen eller inte. Den stora skiljelinjen gär här mellan norsk och dansk rätt samt Ostgötalagen ä ena sidan och svealagarna ä andra. De förra behandlar grov stöld som ett urbotamäl i motsats till de senare. Vissa parallellfall till äldre rätt behandlas inte här. Hit hör i vissa lagar rätten att döda nattlig tjuv eller tjuv somvägrar att läta sig infångas. Mot den dödade tjuven måste dä föras en särskild dödmansprocess.’* Norsk och dansk rätt. Ostgötalagen • Att kungen i äldre norsk rätt haft suverän makt över tjuven framgår av Magnus Lagaböters rättarböter. Där stadgas att medan tidigare allt gods, både löst och fast, tillföll kungen omnågon stal till en örtugs värde eller mer, ska nu förfaras enligt lagboken. Det betyder att godskonfiskation inte inträder förrän vid stöld av 1 marks värde eller mer. Vid 1/2 marks värde är böterna till kungen 13 marker och 8 örtugar och vid 1 öre 3 marker silver. Upprepad stöld medför först böter, sedan dödsstraff utomgodskonfiskationen. Den enskilde mälsägaren fär enligt landslagen ”full ersättning” för det stulna, böter som omdet vore fråga om ett rän samt ersättning för sina utgifter för att fä fast tjuven. Ränsböterna beräknas av gode män och varierar efter ståndstillhörighet.’^ Trots de kraftiga begränsningarna i kungens bötesrätt i landslagen framstår denna fortfarande som primär i förhållande till mälsägarens. Detsamma gäller Jutalagen. Vid bar gärning och grov stöld hängs tjuven och kungen tar hans huvudlott i lösöre. Mälsägaren fär det stulna äter och därtill det dubbla värdet. Liknande bestämmelser finns i skånsk rätt. Här är dock att märka att tingmännen uttryckligen säger sig ha makt att bestämma över tjuvens öde. Enligt Ostgötalagen förverkar fulltjuven liv och lösöre. Misstanke ger 40 marker eller 6 marker, beroende pä omständigheterna. För mindre stöld bötas 3
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=