RB 41

114 sak med Upplandslagens kyrkobalk.^^ Fästningsavtalet får därmed upplösas endast om vissa laga hinder föreligger. I praktiken blir det främst fråga om släktskapshinder. I några lagar har biskopen också rätten att döma om släktskap föreligger eller ej, och därmed får han fullständig kontroll över avtalets vara eller inte vara.^* Upplands- och Västmannalagarna är samtidigt de enda som framhäver att kvinnans vilja har betydelse vid äktenskapsavtalets ingående. Omkvinnan inte är närvarande eller inte kommen till mogen ålder, vilket är 12 år liksomi justiniansk rätt, äger hon sedan att med sina släktingars samtycke säga nej. Detta hör tydligen samman med rätten att att bryta avtalet, omersättning lämnas. I Södermannalagen och Östgötalagen liksom i de bägge landslagarna sägs däremot ingenting alls omkvinnans vilja.^^ Tigandet har gällt somsamtycke. Upplandslagen och Västmannalagen låter även kvinnor vara giftomän. Lagen följer arvsordningen bortsett från samarvsreglerna. Mor kommer efter far och (gift) syster efter bror och därefter bak- och sidoarvingar i tur och ordning. Det är en giftomannaordning som går på tvärs mot den feodala karaktären på fästningsavtalet och giftermålet och den har heller inte någon motsvarighet i någon landets lag, däremot i stadslagen. I de allmänna landslagarna förbjuds uttryckligen kvinna att vara giftomän. Inte heller i justiniansk rätt kan kvinna vara giftomän utomomhon är mor till bruden. Hemgift och morgongåva Motsvarigheten till den romerska rättens dos heter i de svenska provinslagarna och landslagen ”hemföljd” eller ”medföljd”, i Östgötalagen också omynd. Den ska återbäras vid givarens död och ingå i arvegodset för delning.^’ Östgötalagen har i motsats till övriga lagar reglerat hemgiften, så att den ska bestå av tre huvuddelar: sängkläder, jord samt guld eller silver. Omhemföljden uppgår till en viss summa ska enligt Östgötalagen fästmannen ge uipaer mund, alltså ett tillägg av en viss storlek. Det är motsvarigheten till den romerska rättens donatiopropter nuptias. Dessa regler i Östgötalagen har sin närmaste motsvarighet i norsk rätt.^^ Utöver vad som avtalats vid fästningen har mannen rätt att ge hustrun en bröllopsgåva. I langobardisk rätt kallas den morgincap, i svensk morghon giaeff eller hindradags gaef. ”Hindra dag”, ”den andra dagen”, är en översättning av latinets alia die, dagen efter bröllopet, som var tidpunkten för överlämnandet av gåvan. Efter bröllopsdagen råder både i langobardisk och svensk rätt förbud mot egendomstransaktioner makar emellan, eftersom detta kunde inkräkta på arvingarnas rätt. I Upplandslagen har hustrun rätt att ge mannen lika mycket tillbaka både när det gäller morgongåva och gengåva. Detta kallas ”laga gåvor”. I provinslagarna är inget tak satt för morgongåvans storlek. I landslagen är den

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=